Mina vänner får utstå bra mycket ibland. Hur väl Selma än menar så blir det liksom trubbel när hon kommer i närheten av lilla pudeln Lovis och Alva. Att ett gediget muskelpaket som Selma inte riktigt lirar med samma kroppspråk som Lovis kanske säger sig självt egentligen. Selma verkar tycka att Lovis är en stel liten tant som kan behöva släppa loss lite ibland men vid minsta försök eller att Selma ens kommer i närheten får Lovis att springa undan. Varje gång de träffas inleds det med att Lovis kutar fram och skäller ut Selma med all kraft hon har liksom för att markera att "Okej, nu verkar det som att våra ägare vill hänga med varandra igen, men du ska veta att jag gillar det INTE!"
Selma tittar ned på Lovis, ungefär som när Mowgli försöker ryta som en björn mot stora Baloo i Djungelboken, och fattar ingenting.
Sen har vi ju Selma och Alva. Sålänge Alva inte bär på något ätbart så har Selma hajat att ta det varsamt med dessa små versioner av människor. Däremot råkar de vara i en mycket pussvänlig höjd vilket gör att Alva druttar omkull både här och var när Selma bestämmer sig för utdelning. Att Selma saknar kroppskontroll över lag och inte skyr några medel för att ta sig fram innebär också att Alva ryker om hon råkar stå ivägen. Det är tur att Alva är en tuff liten tjej. Och tuffare lär hon bli eftersom hon nu får besök av en pansarvagn till hund titt som tätt. Jag väljer således att se det som att Selma och jag bidrar till att lära henne livets hårda skola och när Alva blivit äldre kommer jag att ha den bästa och mest härdade hundvakt som finns!
(Tack till Familjen Larsson-Bovin)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar