Dags att summera året som gått. Ett år med mycket första gången med det mesta för Selma. Första våren och sommaren tex. Glömmer aldrig när hon såg sin första humla eller när hon fick bada för första gången i havet, fick flänga med på tågresor från norr till söder, testat att äta allt från Ipren och renbajs (det förstnämnda innebar ett kort besök hos veterinären), gått i skolan, blivit stor och fått sin första mens!
Så här kommer en resumé. En slags Selmas nyårskarameller helt enkelt!
2012
Vinter
Ja året började ju som bekant med trauma efter nyårsnattens fyrverkerier men i övrigt var vintermånaderna och den första snönen rolig upplevelse. Selma hade inga problem med att bli påklädd och som en liten plog fräste hon runt i snön så vi slapp skotta.
Vår
När den värsta snön smält undan kunde man missta mig och Selma för ett av de gamla pensionärsparen på bänkarna i vårsolen. Vi tog liksom varje chans till passivitetsträning och jisses vad många klippor och bänkar vi suttit på, vi har faktiskt på riktigt bevittnat hur isen långsamt smälte och det blev vår! Och med våren kom värmen, grönskan och diverse flygfän. Allt som surrade tittade hon på med stora ögon. En dag såg jag henne långsamt krypa efter en rad med myror. Först betraktade hon dem, sen tog hon ett skutt och anföll dem genom att boxa ner dem med nosen mot asfalten. Mördarhund med all rätt...
Sen fick gräs och pinnar se upp för Selma tuggade i sig det mesta.
Sommar
Vi hoppade dagligen på varenda klippa hemomkring och började ta längre skogspromenader. Till en början med löplina på för att träna inkallning där jag vågat sportade den tyska turistlooken med magväska fylld med lockelser så att inkallningen verkligen skulle sitta innan jag successivt vågade släppa henne lös. Vi bor ju inte på landet och det är inte särskilt långt till närmsta väg eller ev. möten med annat gott folk.
Selma och kompisen Boel drog med hussarna semester till landet och fick rusa av sig på fler kvadratmeter än Svandammsparken har att erbjuda.
Under min semester blev Selma stammis hos SJ med alla tågresor fån norr till söder eftersom bilen kvaddats. En tur till Rasspecialen i Gränna för ett kärt återseende av Selmas uppfödare Martina och flera andra hundar från kenneln med deras fina ägare följt av en tur ner till Mammas lantställe i Skåne där Selma fick smaka på havet för första gången. Eftersom hon tidigare visat föga intresse för att hoppa i vatten så förväntade jag mig mest att hon skulle doppa tassarna men när jag kastat en pinne ut i vattnet glömde hon detta tillfälligt och ett tu tre var Selma i med både hull och hår!
Efter att Selma blivit dryga halvåret gammal kunde vi ju äntligen börja ge oss ut på längre promenader. Inte minst inför min fjällvandring då jag inte tvekade att ta med min pansargris!
Nattåget upp gick över all förväntan och i flera dagar fick Selma härja i storslagen natur, smaka både renskav och renbajs och dricka vatten ur fjällbäckar. Det var fantastiskt!
Det var även här hon kom att tituleras
Pansargrisen eller
Den hjulbenta faran då hon i vanlig stil inte skydde några medel för att ta sig förbi och fram. När vi alla gick på led längs smala stigar nerför ett fjäll fick siste man ropa till de andra längre fram i ledet att se upp när Pansargisen dundrade ner. Folk kastade sig åt höger och vänster för att inte bli fällda. Har Selma väl fått upp farten ångar hon mest bara på!
Höst
Eftersom Selma älskar att hoppa, klättra och självmant tar sig för att känna på olika underlag som kräver balans och teknik samt att vi redan hunnit en bra bit i följe och riktningar så kändes det klart som korvspad att testa agility. Men inför första kurstillfället råkade hon få en sträckning och haltade rejält så det blev ordinerad vila. Men trots att vi bara kunde gå 2 av 4 ggr. p kursen så kom vi en bra bit på väg tack vare hemmaträning. Men Selma har nåt vajsing med vänstra bakbenet som gör att hon haltat till och från under vintern så vi kommer att boka tid för en undersökning nu i januari innan jag vågar fortsätta med agility och Husse som haft planer på att träna Weight pull.
Vid andra löpet brädade Selma mig om vem som kunde ha värst pms. Trött och sur var hon och en tid senare blev hon skendräktig och om hon inte varit förtjust i skor tidigare så blev hon det ännu mer nu. Våra skor hamnade plötsligt på oväntade ställen och även fast Selma kommit ur själva bitperioden sedan länge så har hon en (av alla) fix idé att släpa upp skor i soffan när vi inte är hemma. Ju fler desto bättre tydligen. Det verkar vara en slags markering från hennes sida och eftersom hon inte biter i dem utan bara bär iväg med skorna så är detta ingenting vi lagt någon större fundering över. Och hon visar inga tecken på att må dåligt av att vara ensam hemma några timmar då och då.
Vinter
Och så blev det vinter igen och Selma blev överraskad och glad att se snö igen även om blåst och kyla inte ligger på hennes 10 i topp. Det bästa med vintern är att spåra, kasta snöbollar och äta upp dem, att härja i pulkabacken och kasta sig över oss när vi gör änglar i snön!
Som för de flesta av oss innebär ett nytt år nya tag och nya löften som ska infrias.
Nu ligger mer träning på agendan och kanske även utställning men säg det inte till någon.
Hej 2013, va kul vi ska ha!
