Baktung

Idag har Selma hängt med husse till SWB Stockholm på introduktionsdag för weight pull. Lite som att Selma fick leka med de stora grabbarna ett tag!
Jag blir så rasande stolt när Hampus berättar att Selma varit så duktig och till skillnad från övriga deltagare med majoritet av testosterondrypande muskelpaket (antar att det gäller såväl hundarna som deras ägare men hey, det kan vara fördomar) var hon lydnad representerad!

När jag såg bilder på weight pull första gången måste jag erkänna att jag i all min okunskap tyckte det såg ut som värsta djurplågeriet! Människor som hetsar sina hundar att dra tunga släp med betongblock liksom? Vem gör det frivilligt?

Jo, det visade sig att Selma tyckte det var riktigt latjo. Å andra sidan tycker hon att mycket, som jag inte förstår tjusningen med, är himla latjo...
Hundarna älskar att få arbeta fysiskt och får ökat självförtroende. Det var just när jag såg filmer från wp-tävlingar där hundarna efter att de klarat släpa, vad som såg ut som sisådär 1 ton, fullkomligt skuttade ur selen och såg så glada och stolta ut och inte minst hur bra ägarna tog hand om sina hundar eftersom det innebär noggrann uppvärmning och stretchning av alla muskler såväl som peppning och massor med beröm!

Jag är så glad för Selma och hennes husse som gör det här. Tror att hon kommer få chans att tömma hennes energi- och kraftdepåer och få utlopp för sån't som bara en pansarvagn av rang kan behöva!

Nu får jag försöka smeka bägge medhårs för att få hänga med och titta på när de tränar. Om inget annat så är jag ju fotografen i sammanhanget och detta måste dokumenteras!

Det rätta tugget

Har äntligen skaffat ett nylonben till Selma. Hon är ju annars som en kvarn så som hon maler ben och vi vill inte att hon ska få i sig så mycket fett men vi vill ju att hon ska bita och gnaga mycket, särskilt för att tänja tänderna då hon har lite trångt i underkäken.

Har spanat efter ben i nylon ett tag men hittade först idag och Selma fick välja mellan härligt syntetisk vanilj- eller chokladsmak. Stolt fick hon bära det hela vägen hem och nu får jag väl bara vänja mig vid en svag doft av choklad här hemma. Värre har man ju varit med om. Vad sägs om oxlunga, slemmigt tuggad hudrulle eller vom? Tvi vale!

Betongbarn

Att spåra gömd oxlunga är inte kattskit inte!

Kamoflage

- Konsten att matcha hund och miljö.

Utomhusaktivering

Vi varierar promenader med aktivering. Vi har tränat koppelträning med Selma, dvs. att bara få henne att hänga med och gå fint. Med tanke på att hon från början inte ville gå alls och hade en period då hon envisades med att lägga sig på rygg knall fall var tionde meter så har utvecklingen gått storartat framåt!

På sistone har polletten trillat ned och hon är numera en dröm att ta längre promenader med. Ibland är det som att vi hamnar i varsitt mantra och bara går tysta tills jag glömmer att jag håller i ett koppel. I stan måste hon gå fint intill mig och hon är bra på att anpassa sig efter omgivningen.

Nu stannar hon självmant vid varje trottoarkant och väntar på ett Varsågod innan vi korsar en gata och hon är så lyhörd på sitt namn. Tack vare att vi tränat en hel del finger target så är det så lätt att styra henne dit man vill. Höger sida, vänster sida, sitta här, ligga där...

Utomhusaktivering hajar hon så klart bäst av allt. Vi kör agility i skogen, på lekplatser, över bänkar, murar och klippor. Vi hoppar på allt möjligt och det blir så mycket roligare att gå på upptäcksfärd till udda platser.

Idag hittade vi ett gammalt skjul nere vid Vinterviken där någon ställt ut en skön fåtölj att vila i mellan vedhuggandet. Selma gjorde sin variant av det, - strimlade en vedkloss och hoppade i fåtöljen. Sen var hon nöjd.

Filmkväll var det ja...

Men en av oss lyckas alltid somna halvvägs in i filmen.
Svikare!

Bilburen

Många hundar blir åksjuka av att åka bil. Lyckligtvis har det aldrig varit något problem för Selma. Tvärtom.

Hon känner igen vilken bil som är vår bland alla andra på gatan och om det regnar (ogillas!) på väg till jobbet med husse så stannar hon vid bilen och tittar menande "Hörru, vi tar väl bilen idag va?"

Palestinakonflikten

Löptider hej hej...

Även hundar kan bli lite trötta och griniga när dom har mens!
Just nu är det nämligen VÄLDIGT synd om en viss Selma som går som om hon vore full och slår rumpan i stolar och bordsben i försök att få av sig löpbyxan!

Tänkte tillägga en bra text om tikens löp som kan vara bra att hålla koll på, inte minst för att förstå vad som pågår. Själv hade jag nämligen inte en aning om alla faser! Jag hoppas vi slipper några problem med skendräktighet. Förutom att hon är lite slö så är hon alldeles underbar att träna med så vi kör på som vanligt och ser till att hon får så mycket motion som hon behöver.

//Info om löpet:

Det första och det andra löpet kan vara kortare eller längre än vad som senare räknas som normalt. Detta är vanligt och beror på att könshormonerna inte riktigt har börjat funka som dom ska.

Många gånger har tiken ingen ägglossning vid det första löpet.

Förlöpet räknas från första blödningsdagen fram till dess att tiken är villig att para sig. Stora hundar blöder betydligt mer än små.
Förlöpet varar i genomsnitt i 9 dagar med en normal variation på 4-16 dagar.

Under denna period bildas folliklar(äggblåsor) på äggstockarna. Folliklarna innehåller de ägg som släpps vid ägglossningen och producerar löphormonet östrogen.

Östrogenet ökar kontinuerligt under hela förbrunsten och ger upphov till det karaktäriska sexuella beteendet samt förbereder tiken inför en eventuell parning.

Slemhinnan i slidan ökar i tjocklek så att tiken inte ska skadas vid parningen.
Den yttre könsöppningen, vulvan, sväller och blir hård. Hon dricker mycket och kissar oftare än vanligt.

Tiken förändras ofta i humöret, blir rastlös och okonsentrerad.

Sedan kommer höglöpet

Övergången mellan förlöpet och höglöpet sker stegvis. Höglöpet är de dagar när tiken är villig att para sig. Perioden varar i genomsnitt 7-9 dagar med en normal variation på 4-12 dagar.

Blödningen avtar gradvis och färgen övergår till att bli mer halmgul än röd. En del tikar kan fortsätta att blöda även under höglöpet utan att detta är onormalt.

Vulva är fortfarande svullen men betydligt mjukare än under förlöpet.


Sedan går vi vidare till efterlöpet.

Efterlöpet inträder när tiken inte längre är parningsvillig. Perioden varar i cirka 2 månader om tiken är dräktig, annat fall något längre. Hos dräktiga tikar utvecklas fostren under den här tiden och perioden avslutas med att tiken valpar.

Under efterlöpet är dräktighetshormonet progesteron högt även om tiken inte är dräktig. Det innebär att tikar som inte är parade ändå kan uppträda som om de är dräktiga och visa tydliga dräktighetssymtom(skendräktighet).

Nu kommer Viloperioden.

Anöstrus är tiden mellan två löpperioder.
Hur ofta en tik löper beror på hur lång vilo perioden är. Själva löpet är ungefär lika långt hos alla tikar medan viloperiodens längd kan variera markant.

Under anöstrus är äggstockarna tämligen inaktiva och halten könshormoner låg.


UTEBLIVEN LÖPNING.

Det finns tikar som aldrig börjar löpa eller upphör att löpa efter att ha löpt på ett normalt sätt. Orsakerna kan vara många till exempel nedsatt sköldkörtelfunktion. sjukliga förändringar, missbildade könsorgan, extrem utfodring eller extremt hårt arbete.

TYST LÖPNING.



Vissa tikar kan löpa utan att blöda eller blöda så lite att det inte märks. När de är i höglöp parar de sig ändå med hanen precis som vanligt. Problemet med tikar som löper tyst är att veta när de ska paras.Har man en hane hemma kan man se hur tik och hane beter sig tillsammans.

Det går även att vända sig till en veterinär som kan ta ett cellutstryk från vagina och genom att titta på provet genom ett mikroskop bedöma var i löpet tiken befinner sig. Kan också ta ett blodprov för att mäta progesteronvärdet för att ta reda på när tiken har ägglossning.

DELAD LÖPNING.
En del tikar kan dela upp si löpning i två avgränsande perioder.(Split östrus).
Det innrbär att hon har ett förlöp då hon börjar blöda och visar andra typiska tecken på att löpa, men att hon slutar tvärt efter några dagar för att efter några veckor senare åter sätta igång.Då har hon ett helt normalt löp.

Tikar som har ett förlöp och som för övrikt är helt normala kan paras under det " riktiga" löpet.

FÖRLÄNGD LÖPNING.

Med förlängd löpning menas att tikarna blöder längre än vad som kan anses vara normalt. Hos unga tikar kan ibland det första löpet vara förlängt eftersom de inte har någon ägglossning. Vid utebliven ägglossning fortsätter folliklarna på äggstockarna att producera löphormonet östrogen under en längre tid.

O medelålders och äldre tikar blöder längre än vad de brukar göra Kan det vara tecken på infektion i livmodern(pyometra)eller tumörer i slidan. Båda sjukdomarna är väldigt vanliga och kan behandlas med gott resultat. //

Ha en skön helg!

En blivande champinjon?

           

Efter ett tufft och riktigt bra sista pass på agilitykursen igår fick vi diplom och nu har jag tydligen lovat att gå vidare med lydnadsträningen för sikte mot ett championat! Eller som Hampus säger: "Selma ska bli en champinjon!"

Som jag skrivit om tidigare så går lydnadsträningen så bra nu och vi har en riktigt bra kontakt och följe, Selma och jag. Vår tränare Iréne tycker därför att jag ska strunta i Rallylydnad och satsa på riktigt. Rallylydnad skulle inte bli nån riktig utmaning för oss, menar hon. Och jag har ju varit inställd på lydnad redan från början så nu blir det till att verkligen satsa järnet!

Vårt upplägg är alltså att jag kör vidare med lydnad och fortsätter med agilityn eftersom vi faktiskt utvecklats jättebra trots att vi bara kunnat köra 2 hela lektioner hittills, medan Hampus kommer att fokusera mer på hennes fysträning. Nu när Selma är redo för hårdare träning så är han intresserad av att testa weight pull med henne utöver att jogga, springa terräng mm. Jag tror det kommer bli bra för henne. Hon behöver både utlopp för all energi och bli riktigt slutkörd emellanåt, men även stimulans för huvudet för hon är smart och kommer från riktigt fina linjer.

Fortsättning följer!...

Vett och etikett

Selma i ett fint möte med en staffehane. En riktig gentleman.
Efter 2 röda låg hon på rygg!

I lördags började Selmas andra löp, vilket vi haft på känn både pga. hur rastlös och okoncentrerad hon varit på sistone men också för att hon de senaste dagarna blivit svullen. Sist hon löpte såg hon fan ut som ett babianarsle! Så fort vi kom hem från mamma åkte löpbyxan på, - en inte så särskilt cool outfit enligt Selma.

Under löpet är det bara dumt att försöka träna och begära några stordåd från en pms-brutta. ( Kan bara utgå från mig själv! ) Vi får lägga upp det efter hur motiverad hon verkar istället och kanske köra mer på motion och sökträning än finslipning på just lydnadsmomenten.

3 punkter vi annars kommer att träna mycket på:

Hundmöten

Att lära Selma hur hon ska yttra sin glädje. Eftersom hon känner pudlarna Lovis och Doris som definitivt inte är intresserade av att leka så har Selma dragit sin egen slutsats att undvika alla svarta små krulliga varelser.

Det vore att föredra om Selma kunde leka lite mer behärskat med andra hundar och känna av stämningen lite. Vid ett första hundmöte blir det lekinviter mest hela tiden. Även då hon umgås med andra staffar ska det finnas en tydlig on/off knapp. I somras var ju första gången hon och staffekompisen Boel kunde bara vara lugna i varandras sällskap vilket visade sig funka riktigt bra om de liksom bara fick rasa av sig ett tag först.

Nyckeln till att lära Selma vett och etikett är att känna hur hennes inlärning funkar bäst. Operant träning, där hunden själv får hitta rätt sätt och bli belönad, är klart det bästa och något jag förespråkar. Men Selma behöver också en tydlig fingervisning inför varje nytt moment, ny plats eller vid mötet av en ny människa. Hon testar sig fram och när man väl varit tydlig med att t.ex. sådana där små minimänniskor, som pratar osammanhängande och ofta bär runt på kex och går som om de vore fyllon, dom ska man vara försiktig med och att hundar med krullig päls inte är bra att brottas med, då lär hon sig fort.

Vakta sina resurser

Alltså oss, de människor hon tror är hennes. Selma ogillar om vi visar för mycket, enligt henne, uppmärksamhet vid andra hundar. Inte okej. Vi tränade detta med Selma och Lovis och nu funkar det finfint enligt samma teori med inlärning som i förehgående punkt.

Hopp och skutt

Redan mycket mycket bättre!

Genom att förekomma henne med att säga "Ner" redan innan ansatsen till att vilja hoppa upp på folk när hon hälsar så har hon lärt sig att hälsa fint och åtminstone inte hoppa direkt på andra än mig och husse. Sätter du dig på knä så är det förstås kört. Men vafan - gör inte det då. Skulle jag aldrig göra med en hund och förvänta mig att inte få en puss!

Kommer ihåg när min pappa var på föräldrarmöte hos min lärare i skolan när jag var liten och läraren beskrev mig: "En glad skit med stort ordförråd. Lite FÖR glad ibland".

Selmas daghusse Harry skulle säga exakt detsamma om henne.

Rådet jag fick av min lärare var att träna på att fokusera lite mer.

Samma gäller nog för Selma.

Skattjakt

 

 

Solig höstdag i skogen med mamma och Selma = skattjakt!

Fast det innebär såklart olika beroende på vem som letar. Medan mamma och jag stod med huvudet bland mossan och och hurrade över kantareller och lingon så hittade Selma 758 intressanta grenar av olika trädslag, en död kråka och ett bildäck. Summa summarum var vi nog lika nöjda allihop på väg hem. Nu doftar det smörstekta kantareller i hela huset men Selmas skattjakt fortsätter. Det är liksom en av hennes specialiteter, - att dra fram grejer från alla hörn och mamma utbrister "Nämen den har jag ju letat efter hur länge som helst! VART hittade hon den?"

Selma undersöker precis allt. Alldeles nyss hörde jag från köket: "Nej Selma, du får inte dricka upp mitt vin."

 

Jag känner på mig att vi har en intressant och händelserik helg framför oss.



Dansa motvals

Selma 11 veckor lägger av ett garv med kompisen Boel

Den här dagen har inte direkt varit den bästa av dagar. Började med att Selma fick hänga med mig på kampanjbygge i butik kl. 7 i arla morgonstund så sömntutan Selma som annars helst vilar på förmiddagarna gjorde allt annat än det när matte klängde på stegar i taket. 

Kl. 11 mötte vi upp daghusse Harry och hunden Nisse vid Zinkensdamm för lämning. Idag skulle de för första gången vara alla 5 hundarna tillsammans vilket brukade gå fint - tills Selma kom in i gänget om man säger så.

Kl. 12 ringde nämligen Harry och berättade att det inte gick som en dans direkt. Lite som att om de andra hundarna dansar vals så kör Selma rave och quick step. Samtidigt.

Hon blir för glad helt enkelt!

Jag som hade en helvetesdag på jobbet ringde Hampus och bönade honom att åka och hämta vår motvalsare till hund. Nu måste vi verkligen ta tag i att träna på hundmöten!

Selma funkar utmärkt med andra staffar eftersom lika barn leka bäst. Men även med kompisarna Boel och Rico måste hon lära sig att livet inte bara är lek i 180.

Med Rico har det faktiskt blivit stor skillnad. Numera är det Selma som tackar för dansen och går och lägger sig när hon fått nog. Förut kunde hon hålla på och leka brottarlekar i all evighet!

Ett annat problem är att Selma är en enmanshund. Det beror till stor del säkert på att Hampus och jag nästan alltid gjort saker ensamma med henne. Det märks så tydligt att hon inte vet vem hon ska fokusera på när vi är alla tre. Selma är fullt övertygad om att de tvåbenta som hon gillar allra mest är hennes, och bara hennes. Addera egocentrisk och att alltid vilja stå i centrum så förstår man lite bättre varför Selma nu börjar visa små tendenser av svartsjuka om någon av dessa utvalda tvåbenta ägodelar plötsligt visar lika mycket, eller mer, uppmärksamhet åt en annan hund.

Det tog inte lång tid för Selma att se Harry som sin alldeles egna tvåbenta vän. Till en början umgicks hon bara ensam med honom innan han successivt lät henne träffa någon av de andra hundarna han har hand om. Men så plötsligt visar det sig nu att hon inte alls tycker det är så kul att Harry har fler koppel att hålla reda på än bara hennes och det är definitivt inte okej!

Strax efter Selmas första löp stärktes hennes revirkänsla och då visade hon detta samma beteende mot både Rico och lilla pudeln Lovis, men efter att vi suttit ned och klappat dem tillsammans och visat att matte och husse får gosa med andra hundar också så gick det fort över. Men nu måste vi alltså tag i Selmas ego och lära henne dansa rätt. Åtminstone pardans!

En lugn stund, tack!

När jag kommer hem från jobbet varvar jag ner. Selma varvar upp. Vi är ganska olika där och ganska i ofas. Som idag, när Hampus kom hem med Selma just som jag kastat mig som en död val på soffan. Dörren öppnas och visst, hon sitter jättefint utanför och inväntar ett Varsågod innan hon får gå in, men det hjälps inte att hon fått en monsterpromenad hem med husse och borde vara trött. Här snackar vi världens gladaste hund som far in utan att egentligen ta några riktiga steg, hon liksom dundrar. Inte som en virvelvind, snarare som en tromb och yttrar sin glädje genom att knocka mig med tungan. Jag hinner inte tänka så mycket innan det låter som om jag hamnat i en biltvätt. Saliven sprutar och tungan tvättar hela huvudet. (Har jag tipsat om vattenfast mascara som staffeägare?)

Dessa dagar när Selma är gladare än vad som antas vara normalt på en skala så blir det tvångsnedvarvning och det tar ingen lång stund förrän hon hänger som en påse i min famn.

Som att hon kommer på sig själv med hur dumt det var att stimma upp sig sådär när allt hon bara vill är att vara nära. 

Jag mejlade med Martina, Selmas uppfödare, ikväll och passade på att nämna hur lugn och fin Selma blivit på sistone och hur bra hon utvecklas med lydnadsträningen varpå Martina bad oss njuta sålänge  det varar då vi inte ens kommit till 1,5 årskrisen!

Jag svarade med ett ord: Herregud!!!

Hampus brukar hota Selma med vilken tur det är att hon är så söt, annars hade vi sålt henne för längesen! Så mycket för positiv förstärkning alltså...

Grönbete

Att käka gräs har med mina tidigare hundar alltid varit ett säkert tecken på att de ätit något dåligt, mår illa och behöver kräkas. Men Selma betar på som en kossa lite som på rent nöje! Eftersom vi hämtade henne i oktober så tog det några månader innan vi upptäckte denna sida, först när vårgrönskan kom. Först gick jag efter henne och betraktade om allt stod rätt till, försökte erinra mig om hon råkat få i sig något olämpligt tidigare men det är ju så lagom lätt med en allätare som Selma. Och det visade sig ganska snart att det inte var några som helst problem, - hon är som en kalv på grönbete helt enkelt! Pinnbitandet varvas friskt med gröngräs. Kittlar dödsskönt i kistan!

På spåret

 

Äntligen hemma igen efter en veckas jobb i Oslo möttes jag av en snabb fällning i hallen följt av ett pusskalas! Borta bra men hemma bäst. Jag längtar ihjäl mig efter dessa pussar när jag inte träffat henne på bara en dag på jobbet så en vecka är fullkomligt olidlig.

Eftersom jag var ganska slut efter resan så fick det bli en ganska lugn helg med lite spår och sök i skogen mellan regnskurarna och nu känns det riktigt höstigt ute. Med gummistövlarna på tänkte jag att Selma skulle få härja loss men det visade sig att hon var mycket mer intresserad av att gå fint fritt följ. Va fasen! Så där gick vi över stock och sten ensamma mitt i skogen hur fint som helst! Först när 

jag la ut lite enkla spår släppte hon ögonkontakten och körde nosen i backen!

Annars är jag såklart så glad för hur fantastiskt bra vår lydnadsträning går! Bortsett från ett väldigt skuttigt kroppsspråk, som kan finslipas en aning men som är oerhört charmigt på nåt vis när hon hoppskuttar in på vänster sida vid inkallning och jag liksom bara ser en fraggelliknande figur i ögonvrån som får mig att småfnissa varje gång, så är jag så stolt över henne. Och mig själv faktiskt!

Jag har hela tiden haft siktet mot Lydnadsklass och är himla sugen på att gå Rallylydnad med henne då det känns som en lite snabbare variant som passar Selma. Det enda vi måste jobba mer på är att hitta samma fina fokus bland andra ekipage som vi har när vi tränar själva. Selma kan lätt bli lite stissig när hon träffar andra hundar vid kurstillfällena på Hundläroverket att jag inte kan ha henne lös och det liksom stjälper det hela.

Får låna in lite störningsmoment när vi tränar hemma helt enkelt, typ fråga grannarna om de kan tänka sig att stanna upp och cirkulera runt oss en stund innan de går vidare ner i tvättstugan.

Ja man kan ju alltid fråga.