Omvända leken

När Selma var valp sprang jag ofta och gömde mig när hon var lös för att få henne att vilja/behöva ha koll på mig och stärka bandet att hålla sig runt mig eftersom jag är så rasande rolig och aldrig vet man vad Matte kan hitta på för skoj!

Nåväl, jag tror att det bidragit, om än lite grann, till att Selma alltid håller koll på oss och sällan lämnar oss helt när vi är ute. Detta har länge också varit Selmas favoritlek. Hon blir som tokig om jag gömmer mig bakom ett träd och rusar dit för att avslöja mig. (tänk Kull)
Tills i förra veckan då leken plötsligt tog en vändning och plötsligt var det Selma som började gömma sig och nu ska det lekas Kull i tid och otid!

Det är nästan så man kan höra henne stå och fnissa bakom ett plank eller i buskarna i väntan på att jag ska hitta henne och ropa BU! varpå den lilla tokan får fnatt och springer till nästa gömställe. Ju mer jag smyger desto roligare tycks det vara.

I munnen har hon sin pipboll.
"Wacko wacko wacko!" låter den när hon biter. Och ju gladare hon blir, desto mer "wacko". Således, när hon hör mig smyga nära inpå hennes gömställe, så glömmer hon att hon ska hålla sig tyst och stilla och ur busken hör jag ett "wacko". (Attans!) Snart börjar hela busken röra sig och ut rusar Selma!

Wacko!

Doppa tassar och tår

Projekt: Selma badar
- går framåt. Hon tycker det är kul med vatten, att doppa tassarna åtminstone, men har inte riktigt kommit på att hon kan simma än. Och det beror ju delvis på att det hittills varit ganska kallt i vattnet.

Nu har hon vadat längre och längre ut och det enda som fattas är att vi också badar för då skulle hon utan tvekan simma med oss längre ut. Jag tror att hon bara behöver den där knuffen, att fatta hur hon ska bete sig i vattnet för att spärren ska släppa.

Fördelen med området där vi bor, och egentligen hela Stockholm, är ju att vi har nära till vatten överallt! Att simma är bästa träningen och det ska även Selma bli varse om!

Badkrukan och havet

Selma och jag tog en långhelg och åkte ner till min mammas stuga på Ensligheten i Skåne. Ensligheten är ett mycket passande namn på detta lilla ställe mitt ute bland åkrar och ängar alldeles nära havet!

 

Selma har sprungit ur sig litervis med energi och fått rusa av sig vid havet. Den här sommaren är vårt mål att få Selma att bada också eftersom hon hittils visat sig vara en riktig badkruka. Tänk då den otroliga katasrof som uppstod då bollen vid ett tillfälle hamnade för långt ut i vattnet. Tur man har en sån tuff Matte som ställer upp och fångar in den medans man själv bara behöver stå och glo och undra hur det går. (se bild)



 

 

 

"Hjälp. Någon?"

 

"Nja, lite mer till vänster..."

"HAHAHA, sand asså!"

Någon som lurar i vassen...

Bus och balans

Så fort jag kom hem från jobbet svirade jag om och drog ut med Semlan i kvällssolen. Målet var att köra slut på henne rejält både fysiskt och psykiskt så det blev en skön blandning av promenad, spring, bollkastning och som avslut en runda med balansträning på lekplatsen där Selma fick hoppa upp på en gungbräda och var totalt oberörd när jag började tippa fram och tillbaka. Likaså fick hon öva balans med mig på stock och sten i skogen.
Och så stannade vi för en vatten/kaffepaus på en uteservering innan vi hamnade här. I soffan.
Efter 2 sekunder snarkades det högljutt!

Söndag...

Praktikanten

Idag har Selma hjälpt till på mitt jobb där jag just nu är mitt uppe i ett butiksbygge.
Det gick över förväntan efter att jag sanerat stället från verktyg och bråte och Selma gick nyfiket runt och inspekterade vad vi höll på med. Öppnades det kartonger var hon där och kikade, där det målades och monterades fanns hon nära att studera handlaget och klättrade jag på stegar så stod hon på nedersta trappsteget och höll koll.

Och Selma lämnar som vanligt avtryck. Tydligen hade hon varit och trampat på en griffeltavla, det såg vi först när den hängdes upp. Och så fick hon agera kundtest för ett lekhus i papp som visade sig passa lika bra för hundar som för barn!

Efter en heldag med oss är hon helt slut och ligger i framstupa sidoläge över soffkanten. Livet som praktikant tar på krafterna!

Kräka, fila, vila och stå

Selma blev magsjuk deluxe under förra veckan och det visade sig vara en stor träbit som var boven. Jag är glad, inte bara att hon överlevde detta såklart, men också att vi slapp åka till veterinären eftersom det varit lite väl många besök där på sistone och inte minst för att vi hade en bokad tid för tandslipning och ändå skulle dit idag.
Selma är lite trång i underkäken och har en tand som med tiden karvat på den övre hörntanden så att det riskerade att nå pulpan så nu fick de fila ner en bit och Selma fick sövas och var så groggy när husse hämtade hem henne att hon satt och yrade och satt och stirrade rakt ut i luften med tom blick. Stackars liten!

En annan sak vi filat mycket på är momentet ställande under gång till Lk1.
Och på sistone har det börjat ta sig!

Jag använder kommandot Stå och säger det kort och tvärt för att markera och slipa bort att hon eventuellt tar ett steg fram, eller två...

Att träna ställande på bänkar och bord är också en variant.

Långweekend

Selma har haft en långweekend med husse och jag har varit i Rom. Då betyder det massor att få foton och uppdateringar på vad de hittar på samtidigt hemma i Svedala!

Medan jag upplevde Colosseum var de i skogen och härjade utanför Hagsätra, när jag satt på en Trattoria på en piazza hängde de nere i husses garagelokal på söder och medan jag drack en cappuchino vid Pantheon så lagade de utemöbler på balkongen i vårsolen.
Vi har kort och gott haft en riktigt bra helg alla tre!

Hampus har skickat efter en klövjeväska som sitter som en smäck och som blir bra träning. Nu till en början har hon bara fått ha den på sig utan tyngder för att långsamt vänja in den. För ett tag sedan skickade jag efter ett par viktmanchetter också som vi äntligen ska testa efter all snö tinat bort och man kan gå normalt igen. Jag kan inte nog längta efter våren efter denna långa kalla vinter. Äntligen känns det som livet kommer tillbaka och vi ska ta igen förlorad tid i skog och mark!

Hälsningar från skogen i nya klövjeväskan...

...När man hittat en klädhög i husses lokal att sova på...

...Och när man spanar in skruvdragaren när husse lagar utemöblerna.

Samtidigt i bilen:

Ungen där bak frågar Är vi framme snart, är vi framme snart, är vi framme snart??...

Lika olika

Sommaren 2011 passade vi staffen Dina när min kollega var på semester och det blev som spiken i kistan för vårt beslut att skaffa Selma. Samma dag som vi lämnade tillbaka Dina, och jag fällde några tårar faktiskt, så började vi sökandet efter en kennel med en aktuell valpkull.

Vi var såklart lite färgade av att hitta vår egen Dina och när jag kom i kontakt med Martina och Strålande staffar så bara kändes det rätt. När vi såg att en av de då 1 dagar gamla valparna var brindle så ringde jag och sa att det är henne vi vill ha och ingen annan. Men i kullen fanns 2 tikar och Martina visste ännu inte vilken av dem hon ville behålla och ha fodervärd till.
Vi fick vänta en vecka på svar eftersom vi var benhårda på att det bara var den där brindletiken som skulle bli vår. Så efter en lång veckas tid fick vi klart besked, om vi fortfarande var intresserade så fanns hon att tinga. Och jag grät. Av lycka förstås och några veckor senare åkte vi 60 mil söderut för att hälsa på!

Vi hann knappt ta av skorna innan Selma, 6 veckor gammal, placerades i min famn och vi blev som ganska mållösa både jag och Hampus. Jag som ju hade massor med frågor, men där var plötsligt vår Selma och allt kändes så självklart.
Hon var liten och stöddig och så fort någon av de andra valparna i kullen närmade sig så for hon fram, puttade bort dem och parkerade sig i mitt knä. Vi hade bestämt oss alla tre verkade det som.
Resten är historia.

19 månader senare är hon stor och stöddig och så fort någon annan hund närmar sig oss så biter hon ifrån. Vi jobbar mycket på detta nu. Selma markerar att hon inte har ett dugg lust att dela oss med någon annan och hon verkar inte särskilt intresserad av att ens vara med andra hundar.

Idag träffade jag äntligen Dina igen och hennes matte Carolina för en vårpromenad längs Årstaviken med Selma! Tänk att två staffar kan vara så lika till det yttre men så olika personligheter!

Dina är energisk och på det mesta med snabba rörelser och hon hängde i kopplet runt halva sjön som en streber.
Selma är en filosof som känner mycket, går visserligen fint i koppel, men ska stanna och fnula lite ibland. Idag kunde hon stanna tvärt och sätta sig bara för att göra oss uppmärksamma om att hon finns till ifall vi nu råkat glömma det - allt medan Dina hängde i kopplet några meter fram och undrade om vi kunde komma vidare snart. Det syns till och med i blicken på Dina och Selma att de är olika karaktärer och det slog mig verkligen idag när jag såg dem bredvid varandra att Selma har väldigt talande ögon som folk brukar påpeka och att hon liksom inte är så mycket hund för att vara... en hund.
Selmas hundvakt Jenny sa det väldigt bra en gång, - att Selma är en seriefigur. Och jag kan bara instämma!

Så vad fasen är det jag har i mitt koppel egentligen? En sak är iallafall säker. Vore det inte för Dina så skulle inte denna Selma finnas hos oss idag!

Mitt barn och andras ungar

Alla har bilder på sina ungar vid sitt skrivbord på kontoret och färgglada teckningar som säger Världens bästa mamma med vingliga bokstäver.
Det har jag också. Ett foto på mitt håriga barn och ben i skrivbordslådan.

Frågor på det?

5 minuter

2 nya leksaker. 5 minuter senare...

Jag ger upp.

Vila på maten

Konsten att slakta en sko

Selma hittade till sin förtjusning en gammal sko. Nu finns den inte mer.
Liksom allt annat hon leker med. 5 minuter på sin höjd innan allt förvandlats till flis.
Nu har vi även märkt att hon inte längre bara flisar sönder pinnar hon hittar utomhus, - hon tuggar och sväljer. Igår sket hon ut en halv spånskiva!

Tungan rätt i mun

Den där tungan alltså. Selma är en sann staffe, alltid redo för ett pusskalas. Eller ännu hellre - hångelparty!

Hon kan i sömnen, djupt snarkandes, plötsligt sticka ut tungan och utskänka en puss om man ligger lite "för" nära. Ofta när hon vilar kan hon vakna till helt plötsligt och bli så glad att se oss och bara måste pussas lite att hon på yrvakna ben ramlar runt och viftar på svansen, ger en blöt utdelning och går tillbaka, faller ihop i en trött hög och somnar om.

Det är bara att tacka och ta emot.
Och införskaffa en vattenfast mascara...

Snabba lösningar

Den här helgen har både jag och husse varit upptagna med jobb och annat samtidigt som jag åkte på förkylningen från helvetet och låg pall i soffan så fort jag kom hem så Selma har inte fått särskilt mycket av vår tid. Så är det ibland och vid sådana tillfällen eller när det kör ihop sig och jag inte har tid för någon längre tur med Selma så tar jag till en handfull "snabba lösningar" för att hon inte ska klättra på väggarna. Hellre göra lite än inget alls!

1. Rastning: När man ändå ska ut och rasta kan man ju se till att verkligen vara närvarande. För Selma ger kvalitet mycket mer än kvantitet. Har hon fått bara 10 min. med full fokus på att leta pinnar, att få söka efter sin mat (som jag passar på att sprida ut) och bli jagad runt några träd (ja, det ser kanske lite udda ut men hon tycker det är störtkul) så är hon nöjd och glad när vi kommer hem igen. Dessutom har hon lärt sig kissa och bajsa på kommando vilket är väldigt skönt!

2. Aktivering: 15 minuters aktivering sägs vara likvärdigt 1 timmes promenad, ja vad det gäller stimulans åtminstone. Det är så lätt att avvara en stund för aktivering inomhus och gömma mat, göra tricks mm. Motion behövs ju också såklart men det tar man igen sen.

3. Närhet: Att bara sätta sig en stund på golvet och klappa om varandra (jo Selma klappar lika mycket. Med tungan!) är otroligt avslappnande.

4. Lek: Är man förkyld och orkeslös eller har tidsbrist så är det ofta lekandet som känns svårt att få till. Och just Selma är dålig på att leka för sig själv såvida det inte handlar om att göra hyss. Men se ovanstående punkter. Orkar man inte kampa eller brottas just nu så är övrig stimulans med aktivering gott nog.

I tidigare inlägg har jag skrivit om "Klumpen" - en tjock rep-lian med stora knutar på som hänger i ett träd ett stenkast från vårt hus som Selma brottas med. Helt klart min bästa snabba lösning!

5. Att som regel aldrig lämna henne ensam mer än 4 timmar. Om tiden inte räcker till någon dag så är det bättre att leta hundvakt! Nu är det så sällan Selma faktiskt är själv att jag har tyckt att det varit bra att lämna henne någon timme då och då som träning. I andra fall har vi ju haft sån tur att både min mamma, bästa grannarna och inte minst Selmas dagmatte Jenny, som bor längre ner på samma gata, har kunnat hjälpa till på både kvällar och helger och hos Jenny trivs ju Selma som om det vore hennes andra hem!

Idag har Selma varit hemma några timmar då jag, på självaste vilodagen söndag, var tvungen att jobba. När jag kom hem och ändå skulle ut och rasta så kunde jag ju lika gärna ta med grannhunden Lovis även om hon hatar Selma (det är inte lätt att vara en liten pudel ihop med en bufflig staffe). Bra träning för båda tänkte jag!

Som avslutning fick Selma avreagera sig på klumpen och så fixade vi fika. Kaffe och kaka till mig och den finaste pinnen till henne!

Och nu förstår jag hur nyfikna ni måste vara. Är plåstret på min tumme månne en ny "gangsta-assocear"? Nej. Det är en följd av lek och dålig kroppskontroll hos både mig och min hund.

   
                             

  

Klådan

Sen en tid tillbaka har vi kört in Selma på ett nytt foder som vi hoppades skulle hjälpa mot den hemska klådan. James wellbeloved är ett bra foder för hundar ned allergi och baseras på enbart lamm och grönsaker utan spannmål och en massa onödiga tillsatser. Känns bra, hennes päls har blivit blankare och det har blivit mycket bättre med klådan. Skönt! tills hon började klia så febrilt de senaste dagarna och vi gissar att hon måste fått i sig något som hon just inte tål och det är tydligt att hon är hyperkänslig mot detta något som vi inte kan förstå vad det är!

Nu verkar det dock avta en aning så vi får helt enkelt fortsätta att bara ge henne foder och om hon ska få någon extra belöning så är det helt rena köttprodukter som gäller och att vaka som en hök så att hon inte tuggar i sig något hon hittar ute på backen.

Och det är ju lättare sagt än gjort med ett matmonster!

Fix idé

Nog för att Selma har många egenheter för sig men den här toppar listan just nu:

Att varje morgon bestämma sig för att halta vid Globens T-banestation när hon är på väg till jobbet med Husse.
Bara där, bara just då och hon slutar så fort han tittar på henne och frågar vad hon håller på med.
Ibland glömmer hon bort vilket ben hon brukar halta på och tar det högra istället.

Det är Selma i ett nötskal!