5 minuter

2 nya leksaker. 5 minuter senare...

Jag ger upp.

Vila på maten

Konsten att slakta en sko

Selma hittade till sin förtjusning en gammal sko. Nu finns den inte mer.
Liksom allt annat hon leker med. 5 minuter på sin höjd innan allt förvandlats till flis.
Nu har vi även märkt att hon inte längre bara flisar sönder pinnar hon hittar utomhus, - hon tuggar och sväljer. Igår sket hon ut en halv spånskiva!

Tungan rätt i mun

Den där tungan alltså. Selma är en sann staffe, alltid redo för ett pusskalas. Eller ännu hellre - hångelparty!

Hon kan i sömnen, djupt snarkandes, plötsligt sticka ut tungan och utskänka en puss om man ligger lite "för" nära. Ofta när hon vilar kan hon vakna till helt plötsligt och bli så glad att se oss och bara måste pussas lite att hon på yrvakna ben ramlar runt och viftar på svansen, ger en blöt utdelning och går tillbaka, faller ihop i en trött hög och somnar om.

Det är bara att tacka och ta emot.
Och införskaffa en vattenfast mascara...

Snabba lösningar

Den här helgen har både jag och husse varit upptagna med jobb och annat samtidigt som jag åkte på förkylningen från helvetet och låg pall i soffan så fort jag kom hem så Selma har inte fått särskilt mycket av vår tid. Så är det ibland och vid sådana tillfällen eller när det kör ihop sig och jag inte har tid för någon längre tur med Selma så tar jag till en handfull "snabba lösningar" för att hon inte ska klättra på väggarna. Hellre göra lite än inget alls!

1. Rastning: När man ändå ska ut och rasta kan man ju se till att verkligen vara närvarande. För Selma ger kvalitet mycket mer än kvantitet. Har hon fått bara 10 min. med full fokus på att leta pinnar, att få söka efter sin mat (som jag passar på att sprida ut) och bli jagad runt några träd (ja, det ser kanske lite udda ut men hon tycker det är störtkul) så är hon nöjd och glad när vi kommer hem igen. Dessutom har hon lärt sig kissa och bajsa på kommando vilket är väldigt skönt!

2. Aktivering: 15 minuters aktivering sägs vara likvärdigt 1 timmes promenad, ja vad det gäller stimulans åtminstone. Det är så lätt att avvara en stund för aktivering inomhus och gömma mat, göra tricks mm. Motion behövs ju också såklart men det tar man igen sen.

3. Närhet: Att bara sätta sig en stund på golvet och klappa om varandra (jo Selma klappar lika mycket. Med tungan!) är otroligt avslappnande.

4. Lek: Är man förkyld och orkeslös eller har tidsbrist så är det ofta lekandet som känns svårt att få till. Och just Selma är dålig på att leka för sig själv såvida det inte handlar om att göra hyss. Men se ovanstående punkter. Orkar man inte kampa eller brottas just nu så är övrig stimulans med aktivering gott nog.

I tidigare inlägg har jag skrivit om "Klumpen" - en tjock rep-lian med stora knutar på som hänger i ett träd ett stenkast från vårt hus som Selma brottas med. Helt klart min bästa snabba lösning!

5. Att som regel aldrig lämna henne ensam mer än 4 timmar. Om tiden inte räcker till någon dag så är det bättre att leta hundvakt! Nu är det så sällan Selma faktiskt är själv att jag har tyckt att det varit bra att lämna henne någon timme då och då som träning. I andra fall har vi ju haft sån tur att både min mamma, bästa grannarna och inte minst Selmas dagmatte Jenny, som bor längre ner på samma gata, har kunnat hjälpa till på både kvällar och helger och hos Jenny trivs ju Selma som om det vore hennes andra hem!

Idag har Selma varit hemma några timmar då jag, på självaste vilodagen söndag, var tvungen att jobba. När jag kom hem och ändå skulle ut och rasta så kunde jag ju lika gärna ta med grannhunden Lovis även om hon hatar Selma (det är inte lätt att vara en liten pudel ihop med en bufflig staffe). Bra träning för båda tänkte jag!

Som avslutning fick Selma avreagera sig på klumpen och så fixade vi fika. Kaffe och kaka till mig och den finaste pinnen till henne!

Och nu förstår jag hur nyfikna ni måste vara. Är plåstret på min tumme månne en ny "gangsta-assocear"? Nej. Det är en följd av lek och dålig kroppskontroll hos både mig och min hund.

   
                             

  

Klådan

Sen en tid tillbaka har vi kört in Selma på ett nytt foder som vi hoppades skulle hjälpa mot den hemska klådan. James wellbeloved är ett bra foder för hundar ned allergi och baseras på enbart lamm och grönsaker utan spannmål och en massa onödiga tillsatser. Känns bra, hennes päls har blivit blankare och det har blivit mycket bättre med klådan. Skönt! tills hon började klia så febrilt de senaste dagarna och vi gissar att hon måste fått i sig något som hon just inte tål och det är tydligt att hon är hyperkänslig mot detta något som vi inte kan förstå vad det är!

Nu verkar det dock avta en aning så vi får helt enkelt fortsätta att bara ge henne foder och om hon ska få någon extra belöning så är det helt rena köttprodukter som gäller och att vaka som en hök så att hon inte tuggar i sig något hon hittar ute på backen.

Och det är ju lättare sagt än gjort med ett matmonster!

Fix idé

Nog för att Selma har många egenheter för sig men den här toppar listan just nu:

Att varje morgon bestämma sig för att halta vid Globens T-banestation när hon är på väg till jobbet med Husse.
Bara där, bara just då och hon slutar så fort han tittar på henne och frågar vad hon håller på med.
Ibland glömmer hon bort vilket ben hon brukar halta på och tar det högra istället.

Det är Selma i ett nötskal!

Lydnad, tänder och soffhäng

I söndags hängde vi med Maria och Lovis till ridhuset där de tränar agility med Solna/Sundbybergs brukshundsklubb för att "tjuva" lite träningstillfälle för lydnad.

Mitt största misstag var att ta med korv som motivation. Selma förvandlades till en dreglande studsboll och blev så till sig att hon kände för en piruett innan varje kommando.
I övrigt gick det över all förväntan! Linförigheten går som en dans trots att vi på sistone inte kunnat träna mer än som inslag i promenader.
Maria läste upp banan och det var riktigt skönt att få testa Selma på en riktig plan!

De momenten som måste slipas på nu är platsläggande, apporteringen - att hålla apportbocken utan att spotta ut den och se oerhört besvärad ut (!) och ställande. På det sistnämnda vill hon sätta sig så fort jag vänder tillbaka och när jag kommenderar stå så har hon fått för sig att det betyder gå.
Backa bandet alltså och börja om. Lite oväntat ryggade hon tillbaka när Maria gjorde tandvisningen men så kom jag på att Selma säkert fått nog efter att jag pillat henne i munnen tidigare på dagen i ett tappert försök att borsta tänderna på henne. Vilket gick sisådär eftersom det sa kras och så hade hon bitit sönder tandborsten varpå jag skakade hela huvudet på henne för att få ut den lilla kvarstående borstbiten.

Nåväl, det viktigaste med träningen var att ha kul och testa hur vi funkar på plan och jag är förbaskat stolt över henne och vår kontakt! Selma är inte känd för tålmodighet men med rätt belöning i sikte och många muntra tillrop så får hon till det mesta i en alldeles egen Selma-style!

Ibland får man agera huvudstöd och har inte hjärta att släppa.

På sjukhus

Samtidigt som jag åkte ner till Skåne på jobbresa och skulle vara borta i flera dagar nu i veckan så ringde husse och berättade att Selma blivit dålig. Hon kräktes och slutade äta. Om Selma slutar äta så är det ett säkert tecken på att hon inte mår bra så vi beslöt att fasta henne och hålla koll men eftersom hon var riktigt svag och kräktes non stop följande dag så åkte husse in med henne till Södra Djursjukhuset där hon fick stanna i nästan 3 dagar! De tog prover på allt, ultraljud och satte in dropp. Hon hade låga värden, var uttorkad och hade ont.

Det är hemskt vad man känner sig maktlös och nästan värre att behöva lämna henne ifrån sig utan att kunna tala om för henne att vi kommer tillbaka!
Jag kände mig så långt borta även om jag inget kunde göra ändå.

De misstänker att det handlat om en rejäl maginfluensa men eftersom hon var på benen igen så tyckte man att vi äntligen kunde hämta hem henne på torsdagen.

Hon var uppstressad och hes, - förmodligen för att hon gjort en del väsen ifrån sig av att sitta i bur. Trots detta verkade hon ha charmat hela avdelningen på sjukhuset då de stämde upp i gemensam kör "Ååå SELMA!" när Hampus sa att han var Selmas husse när kom för att hämta henne.

Förutom en stor svullnad i nacken där de satt sprutorna, och som vi ska på återbesök och titta på, så verkar hon må successivt bättre men är såklart väldigt trött. Ligger i soffan och flyttar sig efter solen som strålar in genom fönstret.

Aptiten är det dock inget fel på nu och diverse antibiotika, piller och droppar som vi ska ge henne är inga problem. Hon äter ju allt oavsett hur det smakar. Jag kastar ett piller till henne och hon fångar det och sväljer utan närmare eftertanke!

Och nu undrar ni förstås vad detta lilla äventyret kostade?
- 18 000 kr. Exkl. medicinkostnader!

Nog för att du gillar dramatik men snälla Selma nu får det räcka med dessa utsvävningar!

Hopp i hagen

Det var så fint väder idag, soligt och kallt. Det blev en långpromenad runt Hägersten med stopp i rastgården eftersom det inte var några andra hundar där. Selma löper och vi undviker överhuvudtaget rastgårdar om det finns fler hundar där. Däremot så har grannen i huset mittemot en jättefin staffehane som Selma funkar jättebra ihop med så när hon slutat löpa så ska de få hänga mer tillsammans. Jag litar både på ägaren och på hunden i det fallet och vi känner av vilka hundar Selma går bra ihop med. Det kan gå fint med de flesta men att leka på staffe-vis, d.v.s. att rulla runt som 2 brottare i elitklass, är inte uppskattat av alla.

Äga sängen: Del 2

Jaja, det blir väl soffan för mig då...