Uttrycket En fridfull jul klingade ju ganska bra i teorin men i praktiken är det tydligen något helt annat eftersom Selma och jag har olika syn på vad det kan betyda. Jag ser det som ett julexperiment, -typ vad händer om man tar med en hund med en nyfikenhet i klass med Columbus - innan han hittade Amerika, ut till landet bland släkt och vänner, barn, 2 hästar, en skock med får, en gammal katt och en till hund, ställer fram en gran med en massa paket under som inte är till för att slitas itu och även dukar upp ett bord som till mer än hälften är fyllt med kött?
Jag vet för jag var där. Det var nämligen jag som ständigt höll koll på om katten var ute eller inne eftersom Selma inte är van vid katter, stängde dörrar efter folk och flyttade tallrikar och fat från bordskanter. Jag åt min julmat med ett öga på vad jag stoppade i munnen och ett på vad min hund eventuellt stoppade i sin mun någon helt annanstans. Selma hade såklart jättekul men på ett sånt där uttröttande vis då hon aldrig riktigt självmant kunde komma på tanken att bara lägga sig på fårfällen framför brasan och vila sådär som man ser på kort. Fridfullt.
Det började med att Selma och Dansk-svenska gårdshunden Nisse fick hälsa på varandra. Efter det var liksom Nisses nos som fastklistrad i rumpan på Selma och eftersom Selma lever efter devisen att det är okej att själv vara pang på rödbetan men att alla andra gärnakan låta bli så dröjde det inte länge förrän lille Nisse fick en rejäl utskällning. Det fick han sedan titt som tätt när Selma tyckte att han kom lite väl nära. Ja se karlar... En annan som fick en utskällning var Tomten. Selma, som så sällan skäller överhuvudtaget, blev rädd och skällde ut honom tills han satte sig på knä och hon fick kika in under lösskägget och konstatera inför oss andra att det inte var någon fara eftersom Tomten var så rysligt lik Tobbe. Sen fick Selma också julklappar som med största inlevelse bets och slets i.
Den här julen har även innefattat besök hos fåren och hästarna Doris och Hjalmar. Selma arbetade upp ett mod till vissa lekinviter som såklart inte besvarades så då kikade hon nyfiket på dem på behörigt avstånd och smakade lite på deras bajs istället. Och hästarna ville jag inte släppa henne lös in till eftersom de sparkas.
Idag åkte vi hem och Selma snarkade högt hela vägen. Antar att hon har lite vila att ta igen nu. Åtminstone har hennes Matte det. Det blev ingen vidare fridfull jul för min del men en ack så fröjdefull jul för Selma!