Omvända leken

När Selma var valp sprang jag ofta och gömde mig när hon var lös för att få henne att vilja/behöva ha koll på mig och stärka bandet att hålla sig runt mig eftersom jag är så rasande rolig och aldrig vet man vad Matte kan hitta på för skoj!

Nåväl, jag tror att det bidragit, om än lite grann, till att Selma alltid håller koll på oss och sällan lämnar oss helt när vi är ute. Detta har länge också varit Selmas favoritlek. Hon blir som tokig om jag gömmer mig bakom ett träd och rusar dit för att avslöja mig. (tänk Kull)
Tills i förra veckan då leken plötsligt tog en vändning och plötsligt var det Selma som började gömma sig och nu ska det lekas Kull i tid och otid!

Det är nästan så man kan höra henne stå och fnissa bakom ett plank eller i buskarna i väntan på att jag ska hitta henne och ropa BU! varpå den lilla tokan får fnatt och springer till nästa gömställe. Ju mer jag smyger desto roligare tycks det vara.

I munnen har hon sin pipboll.
"Wacko wacko wacko!" låter den när hon biter. Och ju gladare hon blir, desto mer "wacko". Således, när hon hör mig smyga nära inpå hennes gömställe, så glömmer hon att hon ska hålla sig tyst och stilla och ur busken hör jag ett "wacko". (Attans!) Snart börjar hela busken röra sig och ut rusar Selma!

Wacko!

Doppa tassar och tår

Projekt: Selma badar
- går framåt. Hon tycker det är kul med vatten, att doppa tassarna åtminstone, men har inte riktigt kommit på att hon kan simma än. Och det beror ju delvis på att det hittills varit ganska kallt i vattnet.

Nu har hon vadat längre och längre ut och det enda som fattas är att vi också badar för då skulle hon utan tvekan simma med oss längre ut. Jag tror att hon bara behöver den där knuffen, att fatta hur hon ska bete sig i vattnet för att spärren ska släppa.

Fördelen med området där vi bor, och egentligen hela Stockholm, är ju att vi har nära till vatten överallt! Att simma är bästa träningen och det ska även Selma bli varse om!