Plötsligt blev det dags att rota fram Selmas vintertäcke från i fjol för att se om det fortfarande passar, hon har ju vuxit massor på ett år! Vad glad jag är att vi då var så förutseende och köpte en storlek att växa i för nog tycker jag att den satt minst lika bra nu. Däremot är vi överens om att hon ska härdas lite. Täcket drar vi fram igen när det verkligen blir riktig vargavinter, inget pjosk!
Att det blåste kraftigt och kallt idag gjorde att Selma blev alldeles hoppig. Så med en studsboll i kopplet hade jag inga höga förväntningar på någon form av lydnadsträning. Vi körde inkallning på en inhängnad grusplan och till min lycka och förvåning satt det perfekt. Hon kom in på vänster sida och satte sig som ett ljus, inte snett ens!
"Som en boll kommer jag tillbaks till dig!" sjöng jag inte helt osökt.
Sen studsade vi vidare och skaffade detta stiliga halsband i äkta fuskskinn med perfekt bredd som stöd och smalare vid spännet. Som en slags belöning för fint koppelgående. Annars när vi är ute och härjar föredrar jag ju alltid sele.
Nu har vi studsat klart för idag. Selma har däckat halvt utanför sin korg och småspringer med benen när hon drömmer. Säkert om snökalla tassar och snålblåst i öronen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar