Sedan förra nyår har hon varit skotträdd, särskilt för raketer och smällare. Och det gjorde inte saken bättre att ungarna i kvarteret höll på att smälla dagligen även 2 veckor efter nyår.
Selma är annars van vid ljud och buller, inte minst på husses jobb där det bullras och skjuts hejvilt (inget farligare än häftpistoler!) och det bekommer henne inte alls.
Inför kommande nyårsafton ville vi dock förbereda henne och träna bort så mycket skotträdsla som möjligt. Tillsammans med Iréne och Johan från Hundläroverket inledde vi första träningstillfället med ljudfiler av raketer och smällare tillsammans med en av deras trygga Rottweiler Neo och det reagerade hon som tur var knappt alls på eftersom hon istället var fullt inriktad på att roffa åt sig en ostmacka medans vi fikade. Nåväl.
Steg 2 var att Johan gick utanför huset och sköt några skott vilket Selma noterade som en helt vanlig reaktion.
Steg 3 var att vi gick en promenad utomhus tillsammans med Neo medans det sköts ytterligare några skott. Visst reagerade hon men återfann lugnet snabbt tack vare att vi inte visade någon reaktion alls men särskilt, tror jag, tack vare sällskapet av en trygg hund som förebild.
Nästa steg i träningen kommer vi nu att lägga upp själva. Vi måste helt resolut ragga upp en äldre, trygg hundförebild till Selma som inte är skotträdd och boka hundpromenader ihop nära skjutfältet i Tullinge!
Sagt och gjort, - jag la ut en "kontaktannons" åt min hund på Gemensamma hundpromenader i Stockholm och fick svar från en äldre Aussiehane som var pigg på en promenad. Får se om det utvecklas till "mysiga hemmakvällar och prata om allt mellan himmel och jord" också...
Fortsättning följer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar