Kalas utan kras!

Idag trotsade vi ösregnet och gick till Alvas 1-årskalas. Tanken var att Selma skulle stanna hemma eftersom det skulle bli mycket folk, barn, paket, ballonger och jag kunde liksom se scenariot framför mig om man släppte lös Selma in i allt det där. Mitt i tårtkalaset började det åska och dundra så mycket att jag faktiskt pinnade hem och hämtade Selma. Det är det där med hennes skotträdsla som tyvärr sitter i sen nyår.

Väl tillbaka gick det riktigt bra eftersom jag höll Selma kopplad.

Det märks att Alva och Selma blivit ganska vana vid varandra. Alva klappar så fint och sträcker vant fram sina små händer så att Selma får slicka på dem oavsett om de är kladdiga av mat eller ej. Annars hade Alva fullt upp med tårtätande och paketöppning. Jag hade med mig en hund (såklart) på hjul från BRIO som säkert kommer att passa bra nu när Alva börjat lära sig gå. Selma hade fullt upp med att hålla nere energinivån bland allt paketpapper, snören, barn som man måste vara "försiiktig!" med och tårttallrikar som ibland hamnar alldeles för nära. Det tog på krafterna så pass att hon kröp in och la sig i närmsta famn bland gästerna! Nu har vi kommit hem och Selma har slocknat på soffan. Ibland höjs ena ögonbrynet när hon hör ljud från trapphuset eftersom det kan vara H som kommer hem från Köpenhamn. Sen är det min tur att packa eftersom jag tar tidiga flyget till oslo imorgon och blir borta en vecka.

Tänker ibland på det där med att hundar aldrig har koll på vad som väntar. Om vi tar på kopplet och öppnar dörren så kan vi lika gärna åka till fjällen som till en vanlig skogstur. Om jag går hemifrån kanske jag är nere i tvättstugan i 10 min eller så kanske jag inte kmmer tillbaka på en vecka. Inte konstigt att Selma ser så skeptisk ut ibland. Jobbigt att aldrig veta. Men å andra sidan har hon inga planer som kan rubbas, inga viktiga möten som måste avbokas, -  hon lever lite mer carpe diem.

Eller lite mer ta dagen som den kommer!



Det här med skor...

R.I.P.

Idag har Herr Nalle lämnat oss. Vi minns hans tapperhet, tålamod, mjuka päls och inte minst den glädje han spred omkring sig.

Selma tackar för trevliga lekstunder och ber om ursäkt ifall hon ibland tog i lite för hårt.

R.I.P.

Sova på saken.

Selma har fått en ny råtta. Visst, den gamla och i vårt tycke äckliga tygråttan kanske luktade sådär skitigt gott i Selmas smak men den nya har åtminstone svansen kvar.

Nu är dom nästintill oskiljaktiga men råttan måste tyvärr stanna hemma imorgon när vi trist nog måste tillbaka till veterinären och få droppar mot en retlig ögoninfektion som bara rinner och kletar.

Därför blir det heller ingen visit hos daghusse Harry heller, vilket Selma annars verkar tycka är riktigt  trevligt. Men nu säger vi godnatt!

Skakad OCH rörd

Jag är så otroligt lättrörd, en riktig lipsill faktiskt.

Brukar säga att det beror på ytliga tårkanaler men handlar det om barn eller djur så kommer det lätt en tår. Handlar det om djur som far illa, ja då bölar jag innan jag blir vansinnigt arg!

Som hundägare antar jag att det faller sig naturligt att måna om hundars välmående precis som föräldrar gärna engagerar sig i barnfrågor. Men om jag kan börja lipa bara av att betrakta Selma när hon sitter där i sin egen lilla värld och väntar på bussen så att det liksom svämmar över av kärlek inom mig så tror jag att det vore en ren hälsofara för mig att skaffa barn. Total overload!

Min kära mamma säger såklart att det är den största kärleken i livet att ha barn, förutom under min trotsålder men det talar vi inte om.

Självklart använder jag forum som t. ex Facebook för att förmedla och upplysa om djurplågeri och länka till bra sajter om djurrättsfrågor. Men jag kan inte besöka dem själv. Ser jag en gullig valp till som misshandlats eller saknar hem så spricker jag! Av någon anledning var jag väldigt förtjust i Mobergs Utvandrarna när jag var yngre efter att vi läst alla böckerna i skolan och jag ville gärna se filmerna som senare visades som serierepriser på tv. I första avsnittet dränkte drängen Axel ett gäng kattungar i ån vilket gjorde mig så illa att jag inte kunde se mer. Och det var liksom innan de ens hunnit flytta till Amerikat!

Således har jag missat både Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Ett brev från Sverige eller vad den sista nu heter...

En av de yrken jag kunde tänka mig som liten var veterinär för att hjälpa alla djuren. Det eller sångerska. Veterinär kunde jag förstås då rakt inte bli eftersom jag inte pallat se sjuka djur och dessutom lider av sprutfobi. Men vad jag KAN göra för att på något vis bidra till djurens rättigheter och välmående är att skänka en slant till en bra organisation och att själv vara en god representant som hundägare så att jag kan glädjas åt lite bättre samvete medan jag äter vegetariskt och sjunger i duschen, för någon sångerska blev jag ju inte heller.

Några tips på bra organisationer man kan sjänka pengar till om man vill:

Djurskyddet

Här kan du bli djurfadder för bara 25 kr (eller mer) i månaden. Som djurfadder hjälper du en hemlös hund eller katt med mat, veterinärvård och ett tillfälligt hem runtom i landets djurhem och jourhem. Som djurfadder får du Djurskyddets tidning samt ett fint fadderdiplom.

WWF

Här kan du välja att bli fadder för utsatta djur, t.ex isbjörn, tiger, panda eller späckhuggare, för 100 kr i månaden. Som fadder hjälper du den djurart du valt till att få ett bättre liv och livsmiljö. Som fadder får du en nalle som föreställer det djur du valt och du får dessutom rapporter från WWFs projektledare 4 ggr. om året.

Djurens rätt

Att bli medlem i djurens rätt kostar 75 kr för dig mellan 0-25 år och 180 kr för äldre. Som medlem får du prenumeration på tidningen Djurens rätt och en egen sida på deras hemsida. Huvudområdena för Djurens rätts arbete är djurförsök, livsmedelsindustrin, pälsindustrin och konsumentfrågor.

Du kan även bli djurfadder genom att skänka ett valfritt belopp varje månad. Då blir du aoutomatiskt medlem och får dessutom en premie. Du kan välja mellan 5 olika premier.

Ha en fin dag!

/Sara

Kvalitetstest

Det bästa betyget när man låter provtesta sitt nya täcke måste väl vara att testpersonen i fråga somnar på stört?

Morgonstund har yoghurt i örat...



Vad jag gillar våra helgmorgnar! Selma vet hur man njuter som bäst just då, när hon hoppar upp i sängen och lägger sig som en kringla på mitt huvud, lägger av ett högljutt och mycket bekvämt stön och smackar i mitt öra. Skit samma att jag nästan kvävs ibland, det är ändå en av de finaste stunderna innan vi vaknar och tar en lång promenad i skogen. Imorse var jag tröttare än tröttast, att inte ens lite frisk luft hjälpte och jag antar att Selma bara menade väl, men att försöka få igång sin matte genom att dunka sitt cykeldäck (hemmagjord bitleksak delux) i soffbordet och kasa mattan fram och tillbaka ledde tyvärr bara till att morgonkaffet skvätte åt alla håll och jag prickade örat istället för munnen med en sked yoghurt.

Eller så var det egentligen ett bra drag av Selma trots allt? Nu är jag ju trots allt vaken, påklädd och redo för att bege oss ut och träna. Så god morgon alla därute, hoppas ni också får en bra dag!

Agility

Vi har varit på andra kurstillfället av Agility på Hundläroverket och denna gång slapp Selma att vara passiv, bunden vid ett träd, eftersom ho är bättre i benet och inte haltar längre.
Förra gången gick vi igenom hinder och hoppteknik, uppvärmning och stretchning. Jag och Selma fick låna hem hinder av Maria att träna själva på men det märktes löjligt nog inte alls när vi nu repeterade förra lektionens hinder. Det här med sk. hindersug är inget som klickat riktigt hos Selma som istället ser belöningen mot slutet av de 3 hindren vi stegat upp och anpassat efter hennes hopplängd. Och som den pansarvagn av rang som hon är så tvekade hon inte en sekund att nå den där godbiten på andra sidan. Efter ett klartecken från mig hade hon mejat ned alla hindren på löpande band under en bråkdels sekund. Stolpar och pinnar flög åt höger och vänster men Selma var hur nöjd som helst!

Så vi backade i utvecklingen och jag valde att träna hinder för hinder istället. "Hopp - här! "Hopp - här!"...

Det fina är att Selma, sina egenheter tills trots, lär sig fort.

När vi gick vidare till att testa tunneln och säcken tvekade jag inte på att hon skulle ha några som helst svårigheter. När vi avslutat och var på väg tillbaka tjuvade hon och tog ett varv genom tunneln i bara farten, den lilla rackaren! Även slalomövningarna gick som tåget mycket tack vare att vi övat mycket fingertarget och slalom mellan mina ben i sommar. Även tasstarget som vi nött och nött visade resultat när vi började med makeringarna för A-hindret.

Summa summarum gick det galant och det var 2 mycket trötta,slitna men nöjda figurer som hoppade in i bilen på väg hem. Nu undrar jag bara vad vår bostadsförening skulle säga om jag lät bygga en agilitybana nere i trädgården? Okej, grillplatsen kanske får ryka men Selma och jag har ju redan en stammispublik bland grannarna när vi är ute och tränar så man kunde ju ta betalt och ha söndagsagility. 20 spänn för parkett, en tia för balkong.

Ska nog fila på min ansökan till nästa styrelsemöte...

En spruta, kläm och känn

I måndags bar det av till 1-årsvaccinering hos veterinären. Vi hade samtidigt bokat tid för ögonlysning och patellakontroll och Selma skötte sig utmärkt och fick så mycket beröm av den f.ö. helt underbara personalen på Djurakuten. Svaren på undersökningarna var även den alldeles underbar, - u.a.på både ögon och knän.

I väntrummet passade Selma på att flasha sig för en stilig boxerhane och som belöning för uppvisande av gott mod hos veterinären fick hon en varmkorv utan bröd hos korvgubben på Odenplan.

Inte så pjåkig dag helt enkelt!

Sommarbilder

Bläddrar genom bilderna från sommaren och semestern och ser att jag inte har en enda bild på mig själv och det är bara att konstatera att man ersatts av Selma. På stranden, parkhäng, fjällvandring, picknickar...

Jajemen, det här är mitt sommaralbum 2012 och det mesta man skymtar av mig är ett ben som råkat fångas på bild. Man tackar!

       

 

 

 

 

                               

                                 

                               

       

 

 

 

 

 

 

  

 

   

         

 

       

 

     

              

  

        

 

       

Dagens outfit

Vad är väl en blogg utan en Dagens outfit? Nåväl håll tillgodo, här är en sprillans ny huvtröja som jag beställt och pinnade iväg till närmsta paketombud för att hämta idag!

Lite nördigt, himla snygg och skön som attan. Klart man vill göra reklam!

Hemsidan hittar du här: Staffordshire Bullterrier Shop

Hinder

Dagens agilityträning började inget vidare. Först pga. att jag fortfarande sov när vi skulle träffat Maria och Lovis för att träna ihop. Jag tog mig tid att värma upp innan vi väl var på plats men Selma var ur fokus så fort hon fick syn på Lovis och jag antar att det stressar mig när hon är så omedgörlig. Speciellt som jag vet hur bra hon är när jag tränar ensam med henne.
Hursomhelst så är det ju bra att öva med störningar men inte när man övar in ett nytt moment.
Jag var arg. Selma var uppe i varv. Och så började det regna...
Nä, det ska vara kul att träna så vi avbröt och jag fick låna hem agilityhindren av snälla Maria.

På eftermiddagen gjorde jag ett nytt försök nere i trädgården, ställde upp hindren och började med att låta henne få känna på några låga hopp med målet att vi bara skulle ha kul och skapa en skön känsla kring hela grejen!
Och nu gick det över förväntan.

Slutet gott allting gott, glömt och förlåtet. Och efter lite hopp och mycket godis kan man ju inget annat än att ligga på mattan och fisa lite.

Linslusen



Av en slump länkade jag mig fram till en blogg för ett tag sedan och blicken stannade tvärt när jag fick syn på vår egen lilla Selma i ett inlägg om Granit. Va förvånad man blir!

Till en exponering av fotoramar lånade jag ut en bild på henne från mitt eget album, ja hon har dykt upp i många jobb jag gjort på sistone, den lilla linslusen!

Här är hon förevigad mitt i "fulåldern", ca 4 månader gammal med ojämna proportioner.

Bloggen heter f.ö. Stil och inspiration och är värt ett besök i sig!

Golvad

Ursäkta jag stör...

... i din skönhetssömn.

Klick!

Vi klickertränade med fokus på fot och inkallning idag. Allt går lättare med klickern, det är bara jag och min stundom dåliga kordinationsförmåga som kan sätta hinder för oss när jag har koppel, klicker och godis i händerna. På en gång. Därför gillar jag den tyska turist-looken så mycket!

Med midjeväskan har jag belöningsgodiset  på magen och klickern runt handleden och Selma har fått klickersug så det förslår. Att det kan vara så triggande det där, - att göra vad som helst för ett klick!

Önskar det funkade lika bra på mig själv. Väckarklockan ringer kl. 06.00 och jag flyger ur sängen för ett klick följt av en kopp kaffe som belöning.

"BRA Sara, duuktig tjej!"

Kontorsråttan

Kontorsråttan Selma med sin råtta

Radioskvalet överröstas av snarkningar

Selma har hängt med mig som maskot vid en hel drös kampanjplåtningar!

Kontoret där jag jobbar har fått följa Selma sen första början. Hon har varit med vid möten, plåtningar, hånglat med leverantörer och postbud, bitit på mattor och bajsat i studion.

Folk kommer och går och eftersom besök är bland det bästa Selma vet så blir det kalas i huvudet lite för ofta under en kontorsdag och hon kan aldrig riktigt varva ner. När jag måste gå tar Selmas största fan, Fredrik, över och leker mer än gärna med henne. I hallen leker dom. Selma springer fram och tillbaka. Fredrik springer fram och tillbaka. Det slutar liksom alltid med tvångsnedvarvning för båda, Selma in i buren och Fredrik tillbaka till sitt skrivbord. Jag har alltså en bur till henne under skrivbordet. Motvilligt blir hon förpassad dit när det börjar gå över styr.

Eftersom jag helst av allt vill ha med mig Selma vart än jag går men måste inse att det inte är optimalt att ha henne på kontoret så känns det så bra att vi äntligen hittat en lösning där Selma verkligen har det bra.

Vi har nu i veckan låtit Selma prova på att vara hos sin daghusse Harry och det har gått över förväntan.

Selma verkar överförtjust i honom och det märks att hon är lugn, trygg och glad när jag hämtar henne.

Harry har även hand om 3 andra hundar, - en golden retrivern Grynet, tollaren Tim och en tysk jakthund. Alla är äldre, trygga fina hundar som förhoppningsvis kommer att bli en bra flock för Selma 2 dagar i veckan.

Resten av veckorna kommer hon att fortsätta vara med Hampus på hans jobb där det alltid funkat bra. Där Selma kan rutinerna och vilar största delen av tiden. Där finns också hennes stilige fästman, staffen Rico, som hon får hänga med.

Tiden som kontorsråtta är förbi för Selma. Det kommer att bli tystare, renare och färre koppelvarv runt min kontorsstol. Lite mer produktivt och lite tråkigare för mig men förhoppningsvis så mycket bättre för Selma.