God Jul

 

 

 

 

 

Uttrycket En fridfull jul klingade ju ganska bra i teorin men i praktiken är det tydligen något helt annat eftersom Selma och jag har olika syn på vad det kan betyda. Jag ser det som ett julexperiment, -typ vad händer om man tar med en hund med en nyfikenhet i klass med Columbus -  innan han hittade Amerika, ut till landet bland släkt och vänner, barn, 2 hästar, en skock med får, en gammal katt och en till hund, ställer fram en gran med en massa paket under som inte är till för att slitas itu och även dukar upp ett bord som till mer än hälften är fyllt med kött?

 

Jag vet för jag var där. Det var nämligen jag som ständigt höll koll på om katten var ute eller inne eftersom Selma inte är van vid katter, stängde dörrar efter folk och flyttade tallrikar och fat från bordskanter. Jag åt min julmat med ett öga på vad jag stoppade i munnen och ett på vad min hund eventuellt stoppade i sin mun någon helt annanstans. Selma hade såklart jättekul men på ett sånt där uttröttande vis då hon aldrig riktigt självmant kunde komma på tanken att bara lägga sig på fårfällen framför brasan och vila sådär som man ser på kort. Fridfullt.

 

Det började med att Selma och Dansk-svenska gårdshunden Nisse fick hälsa på varandra. Efter det var liksom Nisses nos som fastklistrad i rumpan på Selma och eftersom Selma lever efter devisen att det är okej att själv vara pang på rödbetan men att alla andra gärnakan låta bli så dröjde det inte länge förrän lille Nisse fick en rejäl utskällning. Det fick han sedan titt som tätt när Selma tyckte att han kom lite väl nära. Ja se karlar... En annan som fick en utskällning var Tomten. Selma, som så sällan skäller överhuvudtaget, blev rädd och skällde ut honom tills han satte sig på knä och hon fick kika in under lösskägget och konstatera inför oss andra att det inte var någon fara eftersom Tomten var så rysligt lik Tobbe. Sen fick Selma också julklappar som med största inlevelse bets och slets i.

 

Den här julen har även innefattat besök hos fåren och hästarna Doris och Hjalmar. Selma arbetade upp ett mod till vissa lekinviter som såklart inte besvarades så då kikade hon nyfiket på dem på behörigt avstånd och smakade lite på deras bajs istället. Och hästarna ville jag inte släppa henne lös in till eftersom de sparkas.

Idag åkte vi hem och Selma snarkade högt hela vägen. Antar att hon har lite vila att ta igen nu. Åtminstone har hennes Matte det. Det blev ingen vidare fridfull jul för min del men en ack så fröjdefull jul för Selma!

 



Tomten är död

Hon saknar all respekt för traditioner!

Just nu ligger kvarlevorna av tomten på hallmattan, hans näsa på köksgolvet och själv sitter hon i sin bur och suttar på hans röda luva.

God jul, eller nåt! 

Det är inte lätt att hitta leksaker till Selma som inte förstörs inom en minut. Tro mig, - vi har testat det mesta och det slutar bara med ett golv fyllt av gummibitar och vadd från en söt exnalles stoppning.

Det enda som faktiskt klarat sig är Husses avlagda cykeldäck. Det är den enda grej vi har kvar sedan hon var valp och mitt bästa tips för valpägare att låta sin lilla piraya avreagera sitt bitande på!

När vi var på Hundmässan i söndags passade vi på att leta efter några nya bitleksaker och ifrågasatte skarpt det mesta som rekommenderades. 

- Den här är riktigt stark i gummit, håller GARANTERAT livet ut!

- Nej, nu tror jag du underskattar vår hund. Hon har bitit av en Kong, hon tar sönder allt!

Kvinnan i montern tittade nervöst på oss och jag tror hon föreställde sig att vi hade ett stort monster till hund därhemma. Minst.

Nja, en staffe bara. Same same but different!

I telefon

Ett helt vanligt telefonsamtal:

Jag ringer Husse som är hemma med Selma. Efter många signaler svarar han flåsande. Inget märkligt med det, jag förstår direkt.
- Hej, busar ni?
Han hinner knappt svara Ja innan jag hör ett vrål följt av en duns.
- Hallå?
Nu låter det mer som att han fastnat i en biltvätt eller liknande.
Efter en stund når han luren men allt jag hör är gurglande ljud och jag förstår precis. Jag ser dem framför mig, - Husse på rygg på golvet och Selma ovanpå med framtassarna runt hans hals och tungan över hela hans ansikte. Typ glatt våldsamt.
- Jag kanske ska ringa tillbaka lite senare?

Gurglande ljud. 
Jag lägger på och ler.

Spår i snö

Rubriken handlar lika mycket om de spår som Selma och jag gör i snön, som att faktiskt spåra i snö.

Snön ligger inte längre vit och fin runt vårt hus för se där har vi varit och härjat och lämnat långa labyrinter efter oss. När det skottades utanför just vår port var marken under alldeles gul. Inte som på julkorten alltså men så är det.

Jag har länge gått och sneglat avundsjukt på barnens pulkor i backen. Så i förrgår tog jag med mig mitt barn och en sån där stjärtlapp, eller vad de kallas?,och passade på att tjyvåka efter att de riktiga barnen gått hem. Selma tyckte det var minst lika roligt som jag! Vi for nerför backen tillsammans och när jag landat i en snöhög blev jag överfallen av glädjerus! Selma tyckte det var så kul att hon fick åka med i mitt knä eftersom det verkade som att hon nästan sa: "Min tur, min tur!" efter mitt första åk. Och när vi kommit ned för backen fick hon spatt och var tvungen att avreagera sig genom att dra några vändor i snön.

Söndagen spenderade vi på stora Hundmässan 2012. Jag ställde väckarklockan för att hinna dit och se  elitklassen i lydnad kl. 9. Så där stod jag och bölade eftersom de är så fantastiska och det gav mig verkligen inspiration till att fortsätta träna med Selma!

På mässan mötte vi även upp Selmas bästa kompis Jenny som jag hittills inte nämnt i bloggen!

Det känns alltid svårt att lämna ifrån sig Selma till andra. Jag tänker mer på dem än på Selma faktiskt, eftersom hon kräver en del bestämdhet och en stor portion humor. Så vilken tur vi haft att kunna lämna Selma till Jenny under hösten och så bra att hon dessutom bor bara några hus längre bort på gatan! Det märks på Selma att hon verkligen gillar att hänga hos Jenny och ofta när vi råkar gå förbi hennes hus drar Selma dit. Så fort Jenny öppnar dörren pressar sig Selma in och verkar otroligt hemmastadd. Inte sällan när jag hämtat henne efter jobbet har bägge kommit yrvakna till dörren 

efter den vanliga eftermiddagsluren i soffan tillsammans så nej, Selma kunde inte ha det bättre!

Vi lyssnade bl. a på Fredrik Steens föredrag på mässan där han pratade om att många problem vi har med våra hundar bottnar i att hunden inte ser sin ägare som en resurs. Att vi borde flirta lite mer med våra hundar för att återvinna deras nyfikenhet på oss och att vi gör saker tillsammans. Om vi tar promenaderna tillsammans och inte låter hunden gå för sig medan vi går i andra tankar eller står och sms:ar medan hunden utför sina behov så kommer vi att ha en hund som inte vill dra i kopplet och en hund som inte springer iväg så fort vi lossar kopplet.

Detta är en tanke som följt mig hela tiden. Det märks så tydligt på Selma om hon tycker att jag är oengagerad på vår morgonpromenad. Hon surar och vill inte komma på inkallning. Men om jag backar och börjar om, det behövs så lite, så har vi hur fin kontakt som helst.

Min slutsats efter att bara ha lyssnat på Steen är att jag nog är ganska bra på det här med att flirta med min hund. Vi gör oväntade grejer ihop. Om det så bara handlar om att gömma sig bakom toadörren när hon minst anar det till att dra med henne på en pulkatur i backen. Att se på Selma hur hon tycker att vi är den roligaste Matte och Husse som finns är värt allt. Det finns inget bättre bevis på samspel och kontakt!

En dag

En perfekt dag om Selma själv skulle bestämma:

-Vaknar och kryper upp i sängen. Lägger sig PÅ Matte, som inte protesterar alls, och somnar om.

-Vaknar igen vid halv 10 och får gå ut på en lång promenad. Vädret är toppen, - det regnar såklart inte, blåser gör det då rakt inte och det finns massvis med klippor att hoppa på och Matte bara ler och halar fram bitar av oxlunga ur fickorna på löpande band.

-Hittar världens majjigaste pinne som man kan omvandla till flis.

-Hem igen och få söka efter mat på som kluriga Matte lagt ut på fiffiga ställen i lägenheten medan Matte INTE äter frukost för det är ju så tråkigt att titta på.

-Vilar gärna PÅ någon i soffan.

-Ut igen och vädret är toppen. Lydnadsträning och Matte bara ler och halar fram bitar av oxlunga ur fickorna på löpande band.

- Playdate med en annan hund på ett fantastiskt stort fält där man kan springa häcken av sig typ hur länge som helst.

-Hem igen och vilar gärna PÅ någon i soffan.

-Husse leker kurragömma eller föreställer King Kong och jagar runt i lägenheten. Så kul att man smäller av och måste varva ner ett slag. Gärna PÅ någon i soffan.

-Vi får besök så att man får tillfälle att visa någon leksak under högt growlande och alla har uppmärksamheten på Selma.

-Ut på kvällspromenad och hoppa på klippor. Matte bara ler och halar fram bitar av oxlunga ur fickorna på löpande band.

-Hem igen, tugga på ben och sen få somna i sängen. Gärna PÅ någon.

En lagom kass vardag i verkligheten:

-Matte eller husse vaknar på sängkanten utan täcke för att man hoppat upp i sängen och tagit över  den. Väckarklockan ringer kl. 6 och man ignorerar allt medan de gör sig iordning. Hon ignorerar även när man står påklädd i hallen och ropar att det är dags att gå. Kanske lyfta ett ögonlock och kisa lite.

-Ut i kylan och det är så skiitkallt ute att det t om är svårt att bajsa.

-Sitta i trött tystnad på T-banan till husses jobb.

-Väl framme är det ju positivt att få somna om i sin egen lilla kartong som man vuxit ur sen länge men det är en trygg kartong.

-Bli jätteglad för att någon av favoritmänniskorna på jobbet kommer fram och hälsar men bli lite sur ifall någon av de andra hundarna kommer för nära den trygga kartongen.

-Lunch och rastning med husse är kanon bland klipporna och vattnet eller den gamla lekplatsen i Gröndal. Men eftersom det är skiitkallt ute så slutar det nu med snö innanför täcket och det är ju sjukt otrevligt.

-Somnar om i den trygga kartongen och vaknar prick kl. 16.30 för att vänta ut att husse ska sluta jobba och gå hem.

-Trängas med folk på T-banan hem och det är skiitkallt ute.

-Kanske blir det bus eller aktivering hemma innan maten. Sen är det ju bara SÅ tråkigt att titta på när människorna äter middag att man ramlar ihop i en demonstrativ hög alldeles ensam på golvet med en stark känsla av att ingen bryr sig om Selmas behov...

-Och så äntligen får man lägga sig PÅ någon i soffan!

-Kvällspromenad men eftersom det är skiitkallt ute så slutar det roliga abrupt av skakningar eftersom täcket fyllts med snö.

-Man blir förvisad till korgen medan Matte/Husse får sova i sängen. Men eftersom trägen vinner så är det ju bara att vänta ut tills de somnat så att man kan hoppa upp och lägga sig. Och successivt ta över hela sängen.

Signaler

Jag tror man påverkar sin hund tidigt som valp i hur man handskas och tar i den. Selma är som vax i mina armar och litar helt och fullt på hur jag håller i henne eftersom jag tidigt fick henne att känna trygghet i min famn och då är det jag som bestämmer. Aldrig har hon kommit loss ur min famn genom att sprattla. Först när hon var lugn och visade att hon ville ned igen så satte jag ned henne.

När vi kliver på rulltrappor hoppar hon vant upp i min famn och sätter sig som ett barn på min höft med bägge tassarna runt min hals! Hur envis hon än må vara att få sin vilja igenom och att göra som hon själv behagar så är hon mycket vek om jag fångar och håller om henne. Måånga passivitetsövningar och långa stunder med klapp och massage redan som valp har byggt en nära fysisk kontakt där vi till en början fick trycka fast henne för att liksom tvinga henne att slappna av och varva ned. Sen gick det fortare och fortare. Nu njuter hon och vill allra helst vara nära.

Att studera och läsa på om hundars signaler och kroppsspråk har varit till stor hjälp i vår kommunikation men kanske mest för att det är intressant att förstå sin hund och inse att de har så mycket att berätta som vi kanske inte uppfattar eller rent av misstolkar. Lika svårt kan det vara för hunden att förstå vad vi vill att den ska göra om vi inte kommunicerar med tydliga signaler.
Jag tänker bara hur svårt det är för oss människor att förstå varandra om vi talar olika språk. Istället tar vi då hjälp av kroppen och gester, ofta så övertydligt vi kan och kombinerar med att prata tydligt och långsamt.
På samma vis har jag alltid använt tydligt kroppsspråk vid inlärning av olika moment med Selma och först sedan jag märker att hon förstår har jag upprepat ett ord jag vill kalla detta.
Att använda kroppsspråk har även bidragit till att jag fångar hennes uppmärksamhet i de allra flesta lägen. Hon följer mig med blicken och har full koll på ifall jag t. ex. räcker ut en hand åt vänster för att jag vill att hon ska gå på min vänstra sida, en knuten näve så sätter hon sig ned, håller jag upp handflatan mot henne så förstår hon att hon ska stanna och vänta på ett kommando osv.

Ibland behöver vi inte ens prata med varandra och det jag plötsligt säger får då en större vikt, hon lyssnar, än som att höra på en skvalande radio som står på i tid och otid!

Jag själv blir åtminstone jävligt trött på folk som bara skvaler. Säger de plötsligt något viktigt är risken ganska hög att jag redan slagit dövörat till!

Slänger in några bilder på Husse och knähunden Selma och önskar en skön och lagom tyst 2:a advent!

Morgonstund har snö i mun...

Bilderna hamnar huller om buller men det är ju lite så vi också var på vår morgonpromenad idag, Semlan och jag!

Snö och slick!

Pg a rådande väderlek (läs snökaos) så har Selma härdats rejält i ersättningstrafik och rastning som innefattat försvinnande i snöhögar de senaste dagarna. Men hon har varit tapper och hängt med på det mesta.

På väg hem brukar jag släppa henne några 100 meter innan vi nått vår trappuppgång och rutinen Selma har är att först hoppa upp på en sten (det är viktigt med rutiner tydligen) och sen kuta runt husknuten och in ut på ängen på bakgården och vänta på mig. Igår tog hon denna sväng, sin vana trogen, men glömde det faktum att ängen fyllts med 1 meter tjock snö. Selma hann ta 3 skutt innan hon försvann. Helt.

Motionsträningen kommer på köpet nu så fort man går utanför dörren genom allt pulsande i snö. Om man kommer ut överhuvudtaget (imorse fick jag sparka upp porten som snöat igen och bära ut min hund till vägen där det fanns spår att följa!) All form av lydnadsträning sker inomhus nu men utomhus är det perfekt att gömma spår i snön.

Hittade en bra roll on-flaska i djuraffären med nån slags smaksatt vätska i som funkar precis som en deodorant som hunden får slicka på som belöning istället för diverse bitar av lunga och gud vet allt jag stoppar på mig i jackfickorna på våra promenader. Kan verkligen rekommendera den, särskilt när det är kallt ute och man vill slippa ta av vantarna och krångla. Finns i smakerna kyckling, biff och bacon och för Selma som f.ö är en riktig slickepotta passar det som hand i handsken! (Ofrånkomlig ordvits) Tyvärr har jag inte sparat förpackningen så jag vet inte vad den kallas men den lär säkert säljas i välsorterade butiker.

Ja se det snöar...

och Selma tycker det va roligt, hurra.
När vi vaknade till detta vinterland i helgen verkade hon smått förvånad och överlycklig över att det där vita på marken kommit tillbaka. Det verkade nästan som att hon mindes sin första snö förra året och blev som valp på nytt!

Här ska kastas snöbollar och spåra i snö igen. Det är bara blåst som Selma inte gillar något vidare. Och snö, kyla och blåst i kombination är i n g e n favorit!