Betraktelser och funderingar ur en mattes synvinkel

Betraktelser och funderingar ur en mattes synvinkel

fredag 20 juli 2012

I fjällen


Imorse kom vi hem med nattåget från några fantastiska dagar i fjällen!
Selma har fått nya muskler, ätit renskav, druckit källvatten ur bäckar och klättrat över berg och ner för branta klippor. Vi var ett helt gäng ute och vandrade och eftersom Selma gärna går först och hennes matte fotograferar så mycket och ofta hamnar sist i ledet så resulterade det i att Selma kutade längst fram så fort jag lossade kopplet, och som vi vet skyr hon inga medel för att komma förbi några hinder utan dundrade på och plöjde väg. Hon blev kallad "Den hjulbenta faran" och gick under sitt vanliga namn "Pansarvagnen" när de andra fick hoppa åt sidan för att inte bli omkullvälta längs de smala vandringslederna. Men hujedamej vad roligt hon haft!

Jag hade löplina på henne ett tag men kan rekomendera flexikoppel som har funkat utmärkt särskilt i branta nerförsbackar där jag behövde hålla henne både kort och kunna släppa ut en bra bit för att hon inte skulle välta mig när hon gick före ner bland klippor och sten. Eftersom vi inte gick utmed någon huvudled utan tog egna dagsturer i tryggt sällskap av vana norrlänningar så kunde vi ha hundarna lösa under stora delar av vandringen vilket kan vara riktigt skönt när man har en tonårig pansarvagn till hund.

Vi bodde i stuga vid Joesjö, mellan Tärna och Hattfjälldal vid norska gränsen. Himla bekvämt att kunna duscha, laga egen mat och spela Plump om kvällarna. Som att det inte räckte med all motion om dagarna så krävdes det en tur ut på ängen utanför stugan för att leka av sig innan det blev tvångsnedvarvning för Selmas del innan hon somnade och snarkade gott på min mage om nätterna. Nätterna ja, som är ljusa som mitt på dagen uppe i norr!

Dag 1

Första dagen tog vi oss upp till Atoklimpen, Samernas heliga berg, där man offrar något till naturen och vädrets maker. Just då var jag så trött på Selma att jag hotade att offra henne! I övrigt var det mäktigt att se hur naturen förändrades ju högre upp vi kom, - gränsen där de småväxta fjällbjörkarna slutade och annan vegetation tog vid.

Vattnet ur fjällbäckarna är det godaste jag druckit!
Å andra sidan är ju allt förbaskat gott som man äter utomhus...

Atoklimpen - Samernas heliga berg

I klippväggarna hittar man småmynt som "offergåvor". Naturen tackar och tar emot.

Lilla Alva hängde med på pappas mage


På hemvägen såg vi renar och ja, - Selma var kopplad!


Dag 2

Andra dagen vandrade vi längs forsen vid Jofjället och stannade några timmar vid ett vindskydd där vi gjorde upp eld och grillade fisk till oslagbar utsikt!




Kok-kaffe och fina firren över elden.


Den finaste pansarvagnen i hela fjällen!





Dag 3

Den längsta av alla turerna var upp på Laisafjället. Därifrån tog vi oss hela vägen ner till Hemavan. Man blir som alldeles ödmjuk inför naturen där man går som en liten skit längs fjälltopparna. Mäktigt!




Bästa lunchen: Tunnbröd med stekta grönsaker och finfin utsikt!



Dag 4

Sista dagen for vi till Mårdeseleforsen som vi fick ta oss över via vingliga hängbroar. Selma tog några steg ut innan hon la sig platt som en pannkaka och vägrade gå en millimeter till. Jag kunde inte till att klandra henne då jag själv fick gå så bredbent jag kunde för att hålla balansen så de blev till att bäras över antingen i min famn eller Marias pappa Raymond som Selma kom att gilla mer än mycket under våra dagar i fjällen. Vi skämtade om att de säkerligen berodde på att de såg så lika ut, - två hjulbenta kraftpaket med en envishet utöver det vanliga. Fint!




Efter den här resan kan jag mer än varmt rekomendera att fjällvandra med hund. Det krävs inte så mycket mer än bra skor och kläder, rikligt med myggmedel och gott humör. Vi tog lagom långa dagsturer och när det kommer till Selmas del så har det gått hur bra som helst. För att vara Selma.
Förutom noggrann visitering av knottbett så masserade och stretchade jag henne varje kväll.
Imorse när vi klev av tåget upptäckte jag att hon haltade lätt på högra frambenet. Troligen träningsvärk så nu ska hon få återhämta sig och vila mycket.

Och jag ska klia på några myggbett och njuta av sista semesterveckan med benen högt!


2 kommentarer:

  1. Härlig natur. Som vanligt fina bilder och text. Och en charmerande vovve den där staffen. Visst är det underbart med sommarfjällen!

    SvaraRadera
  2. Tack Mats!
    Vad roligt att du hittat hit, läst och kommenterat! Jag tänkte på dig under resan, - "mannen som aldrig slutade gå!" när vi gjorde våra utflykter förr. Fina minnen dock, och jag hoppas att mina bilder inspirerat dig till ett återbesök till fjällen!
    Kram!

    SvaraRadera