Betraktelser och funderingar ur en mattes synvinkel

Betraktelser och funderingar ur en mattes synvinkel

söndag 29 juli 2012

Hundmöten

Ibland är det bara så skönt att träffa rätt!

Stackars Selma som nästan bara fått hänga med pudeltanterna Lovis och Doris under semestern. Och stackars lilla Lovis som haft hjärtat i halsgropen under nästan hela sin semester efter att ha blivit ideligen omkullvällt av Selma. De talar inte riktigt samma kroppsspråk, kan man säga.

I vissa sammanhang kan det kännas som att man släppt in en ångvält på speed när Selma är med. Och jag förvånas över hur stor hon ser ut fast hon vid de flesta andra tillfällen är en ganska lagom liten hund, dock med mycket muskler och en enorm iver!

Så fort Selma träffar en större eller äldre hund så visar hon underkastelse, faller pladask på rygg och vippar med sina sprattlande ben i vädret. Tänk skalbagge.

Idag tog vi en tur till en hundrastgård som ligger i närheten från där vi bor och som är bra mycket större än de flesta i innerstan. Där fick Selma hälsa på en amstaff/pitbullkille som verkade tycka att hon var en riktigt schysst liten brud. Såklart jag höll koll på dem när de rullade runt eftersom han var lite större, lite starkare och helt enkelt en hund jag inte kände. Men samtidigt blir jag så glad när Selma får leka med hundar som är av samma typ som hon själv. Det är också så intressant att se Selma undergiven och liten och betrakta deras kroppsspråk.

Efter en stund var jag nöjd och bestämde åt Selma att hon också var det. Snart, när husse börjar jobba igen kommer hon att återförenas med sin riktiga fästman Rico, - en staffe som också hänger med sin husse till Hampus jobb och som känt Selma sen hon bara var 10 veckor gammal, så självklart har de ett speciellt band.

Jag tycker att det är bättre att Selma har några få utvalda hundkompisar som hon får träffa än att hålla på att hälsa på varenda hund man träffar på promenader. Dels för att det innebär ett stresspåslag för hundarna hur roligt de än ser ut att ha det. Också för att det egentligen inte faller i deras natur att vara kompis med okända hundar. Vildhundar håller sig till sin flock, - andra är potentiella faror eller konkurrenter om föda och revir.

Och detta om detta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar