Ikväll tog vi en tur i skogen. Jag satt på huk i blåbärsriset och Selma trampade på när en man ropade och gjorde mig varse om att det minsann är koppeltvång i skog och mark nu. Sicken tur att Selma var kopplad då. Det räckte dock inte för mannen, som tydligen inte hade något bättre för sig en torsdagkväll i juli, utan skulle prompt följa oss på håll och se till att jag inte släppte min hund lös. Men se det hade han inte mycket för eftersom vi är så snabba över stock och sten!
Selma lekte polis i sin Julius K9-sele (vanliga på polishundar). Den är slitstark och bra, sitter som en smäck på henne och har ställbara remmar så att den går att justera vartefter hon växer. Och handtag i ryggen för ett bra grepp. Vi har sele för det mesta när vi är ute i skogen och på promenader när hon kan röra sig lite friare och då får hon också dra lite mer, till skillnad från när vi går i stan. Då byter vi till halsband och vi kan då också vara lite hårdare med att gå fint i koppel.
Nu är kvällarna så ljumma och sköna att man får spring i benen. Har man väl gett sig ut kan man gå hur långt som helst!
Särskilt för att skaka av sig surgubbar i skogen...
Särskilt för att skaka av sig surgubbar i skogen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar