Betraktelser och funderingar ur en mattes synvinkel

Betraktelser och funderingar ur en mattes synvinkel

torsdag 26 juli 2012

Valpbiten!


Selma 3 veckor

Jag hade ett underbart samtal med min gamla vapendragare David idag eftersom han och fästmannen Andreas just hämtat hem en sprillans ny liten staffevalp, Caspar!
Flera gånger under samtalet högg det till i hjärtat av minnen från hur den första tiden var när vi just hämtat hem Selma, - valpdoften som blandades av kiss och bajs, de sylvassa små tänderna och den underbara lilla magen som man bara ville göra pruttpussar på hela tiden! Om hon bara visste hur otroligt efterlängtad hon var så skulle hon blivit odrägligt mallig.

Det kändes så fint att kunna ge tips och råd om Caspars första tid och plötsligt hade jag plockat fram den pärm vi fick med oss från Selmas uppfödare Martina och Tobbe och hade högläsning över telefon om alltifrån mattider, vaccinering och promenadtid/dag. Hur erfaren eller pålästa vi än kände oss som nyblivna valpägare så minns jag ändå hur man ibland kunde noja över helt ovesäntliga småsaker.

"- Ska hon låta sådär?"
"- Jadå, hon har bara fått hicka."

"- Känn här, tycker du inte att det ser ut som en knöl, ska dom kännas så?"
"- Vet inte, vi kanske borde kolla upp det. Eller?"

Men framförallt pratar man mest om vilken tur man hade som fick den finaste valpen i hela världen.
"Det finns ju faktiskt ingen annan staffe som är så fin som Selma. Ärligt alltså!"

Och så avlöser utvecklingsstadierna varandra i en rusande fart. Ena dagen himmel, den andra helvete. Snart fyller Selma 1 år och jag kan undra vart tiden tog vägen, det känns som vi hämtade henne igår. 
Mitt största råd till David var att ta det lugnt och bara njuta. Klart han blir rumsren, en dag slutar valpbitandet och ja, - dom har konstiga läten för sig!

Jag skulle absolut rekomendera att ha en bra kontakt med uppfödaren. Martina har varit ett fantastiskt stöd i att kunna höra av sig till närhelst vi haft funderingar över något som rört Selma och hennes utveckling. Ett STORT varmt tack till Strålande staffar!

Och ett stort grattis till David och Andreas. Caspar kan skatta sig lycklig som fått två fantastiska hussar!



Följ min blogg med Bloglovin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar