Igår hände något oväntat. Selma är en sakletare av rang och på våra promenader hittar hon pinne efter pinne och varje ny liten träbit behandlar hon som vore det den dyraste skatt!
"Nämen titta en PINNE!" tjoar jag uppmuntrande varje gång och ber henne hämta den så att vi kan kika på underverket tillsammans, kanske kasta den några gånger eller så får hon stolt bära med sig den en bit. Ja, tills hon hittar en ny pinne...
Men så igår försvann hon in under en buske och nosade vilt ett tag. Löven skvätte åt alla håll men efter en stund blev det tyst, busken stannade och sakta, vördnadsfullt kom hon ut med en...indisk träelefant!?
Jag klappade nästan händer och ropade "Men Selma, den är ju SKITSNYGG!" (Nu börjar det likna grejer, kanske ska träna mer på att spåra ändå?)
Men såklart var detta fynd knappast tänkt som en present till Matte för att pryda en hylla. Selma bar den indiska träelefanten som en trofé, inte vilken pinne som helst!
Så jag lät henne hållas. Åtminstone tills vi kom fram till en park där Selma bestämde sig för att smaka lite på elefantens snabel. Då roffade jag åt mig den illa kvickt och kände mig som en tjuv.
På en hylla i vardagsrummet står en indisk träelefant. Det skriker stöldgods om den.
Jag hoppas hon fick en annan "pinne" i ersättning.
SvaraRaderaJadå. 1 meter rullad oxhud senare var händelsen glömd och förlåten! :-)
SvaraRadera