Äntligen hemma igen efter en veckas jobb i Oslo möttes jag av en snabb fällning i hallen följt av ett pusskalas! Borta bra men hemma bäst. Jag längtar ihjäl mig efter dessa pussar när jag inte träffat henne på bara en dag på jobbet så en vecka är fullkomligt olidlig.
Eftersom jag var ganska slut efter resan så fick det bli en ganska lugn helg med lite spår och sök i skogen mellan regnskurarna och nu känns det riktigt höstigt ute. Med gummistövlarna på tänkte jag att Selma skulle få härja loss men det visade sig att hon var mycket mer intresserad av att gå fint fritt följ. Va fasen! Så där gick vi över stock och sten ensamma mitt i skogen hur fint som helst! Först när
jag la ut lite enkla spår släppte hon ögonkontakten och körde nosen i backen!
Annars är jag såklart så glad för hur fantastiskt bra vår lydnadsträning går! Bortsett från ett väldigt skuttigt kroppsspråk, som kan finslipas en aning men som är oerhört charmigt på nåt vis när hon hoppskuttar in på vänster sida vid inkallning och jag liksom bara ser en fraggelliknande figur i ögonvrån som får mig att småfnissa varje gång, så är jag så stolt över henne. Och mig själv faktiskt!
Jag har hela tiden haft siktet mot Lydnadsklass och är himla sugen på att gå Rallylydnad med henne då det känns som en lite snabbare variant som passar Selma. Det enda vi måste jobba mer på är att hitta samma fina fokus bland andra ekipage som vi har när vi tränar själva. Selma kan lätt bli lite stissig när hon träffar andra hundar vid kurstillfällena på Hundläroverket att jag inte kan ha henne lös och det liksom stjälper det hela.
Får låna in lite störningsmoment när vi tränar hemma helt enkelt, typ fråga grannarna om de kan tänka sig att stanna upp och cirkulera runt oss en stund innan de går vidare ner i tvättstugan.
Ja man kan ju alltid fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar