Vi varierar promenader med aktivering. Vi har tränat koppelträning med Selma, dvs. att bara få henne att hänga med och gå fint. Med tanke på att hon från början inte ville gå alls och hade en period då hon envisades med att lägga sig på rygg knall fall var tionde meter så har utvecklingen gått storartat framåt!
På sistone har polletten trillat ned och hon är numera en dröm att ta längre promenader med. Ibland är det som att vi hamnar i varsitt mantra och bara går tysta tills jag glömmer att jag håller i ett koppel. I stan måste hon gå fint intill mig och hon är bra på att anpassa sig efter omgivningen.
Nu stannar hon självmant vid varje trottoarkant och väntar på ett Varsågod innan vi korsar en gata och hon är så lyhörd på sitt namn. Tack vare att vi tränat en hel del finger target så är det så lätt att styra henne dit man vill. Höger sida, vänster sida, sitta här, ligga där...
Utomhusaktivering hajar hon så klart bäst av allt. Vi kör agility i skogen, på lekplatser, över bänkar, murar och klippor. Vi hoppar på allt möjligt och det blir så mycket roligare att gå på upptäcksfärd till udda platser.
Idag hittade vi ett gammalt skjul nere vid Vinterviken där någon ställt ut en skön fåtölj att vila i mellan vedhuggandet. Selma gjorde sin variant av det, - strimlade en vedkloss och hoppade i fåtöljen. Sen var hon nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar