Agility

Vi har varit på andra kurstillfället av Agility på Hundläroverket och denna gång slapp Selma att vara passiv, bunden vid ett träd, eftersom ho är bättre i benet och inte haltar längre.
Förra gången gick vi igenom hinder och hoppteknik, uppvärmning och stretchning. Jag och Selma fick låna hem hinder av Maria att träna själva på men det märktes löjligt nog inte alls när vi nu repeterade förra lektionens hinder. Det här med sk. hindersug är inget som klickat riktigt hos Selma som istället ser belöningen mot slutet av de 3 hindren vi stegat upp och anpassat efter hennes hopplängd. Och som den pansarvagn av rang som hon är så tvekade hon inte en sekund att nå den där godbiten på andra sidan. Efter ett klartecken från mig hade hon mejat ned alla hindren på löpande band under en bråkdels sekund. Stolpar och pinnar flög åt höger och vänster men Selma var hur nöjd som helst!

Så vi backade i utvecklingen och jag valde att träna hinder för hinder istället. "Hopp - här! "Hopp - här!"...

Det fina är att Selma, sina egenheter tills trots, lär sig fort.

När vi gick vidare till att testa tunneln och säcken tvekade jag inte på att hon skulle ha några som helst svårigheter. När vi avslutat och var på väg tillbaka tjuvade hon och tog ett varv genom tunneln i bara farten, den lilla rackaren! Även slalomövningarna gick som tåget mycket tack vare att vi övat mycket fingertarget och slalom mellan mina ben i sommar. Även tasstarget som vi nött och nött visade resultat när vi började med makeringarna för A-hindret.

Summa summarum gick det galant och det var 2 mycket trötta,slitna men nöjda figurer som hoppade in i bilen på väg hem. Nu undrar jag bara vad vår bostadsförening skulle säga om jag lät bygga en agilitybana nere i trädgården? Okej, grillplatsen kanske får ryka men Selma och jag har ju redan en stammispublik bland grannarna när vi är ute och tränar så man kunde ju ta betalt och ha söndagsagility. 20 spänn för parkett, en tia för balkong.

Ska nog fila på min ansökan till nästa styrelsemöte...