Igår fyllde Selma 1 år.
Det firade vi med kött-tårta och tidsbokning hos veterinären för vaccination. Grattis!
Ett år har rusat iväg, man hinner knappt med i svängarna för det händer ju så mycket under en hunds första år. Nu är hon en obstinat tonåring, för knappt ett år sedan var hon bara en liten plutt och jag tänker på att vi hunnit lära känna en helt egen, och egensinnig, person som fortfarande växer och utvecklas.
Funderar också på det här med arv och miljö. Vem hade Selma varit om hon inte hamnat hos oss?
Vilka sidor har vi stimulerat, utvecklat och tämjt? Och vart är vi på väg?
Selma går från klarhet till klarhet och en sak är iallafall självklar;
Det här året har varit det allra bästa, jobbigaste, sötaste, för jävligaste och roligaste vi nånsin haft.
Äh, nu måste jag nästan gråta en skvätt!
Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar