En nick för ja, två för nej
Från hallen har man utsikt över både ytterdörren, vardagsrummmet och köket.
Hit går Selma och sätter sig för att pocka på vår uppmärksamhet när vi sitter i soffan. Hallen har liksom blivit larmcentralen och hon väntar otåligt på att vi ska rycka ut och släcka bränder, d.v.s att hon är hungrig eller vill gå ut. Om vi inte ser henne tar hon plats rakt framför soffan. Från soffan håller vi en kommunikation där vi frågar och hon nickar. Om man istället möter upp henne i hallen så reser hon sig, svänger med huvudet i en gest som på människospråk betyder "Häng med!" och så rör vi oss ut mot köket där hon sätter sig och tittar sorgset på den tomma matskålen.
Ibland går larmet. Ett ynkligt pipande som en bön om att få hjälp att öppna dörren och gå ut eller så pips det i brist på uppmärksamhet. För Selma vill ha uppmärksamhet. Hon deltar inte i lek så mycket som hon vill att vi ska titta på när hon leker. Helst när hon biter på en pinne eller svansar runt med en leksak i munnen. Det är lek för Selma. Om man slutar titta så kommer hon och puffar på en och menar "Nej sluta inte, vi leker ju!" Vid några tillfällen har hon fått Hampus att följa med ut i köket enkom för att titta på när hon dricker vatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar