Med en staffe får man många underliga ljud på köpet.
Förutom högljudda snarkningar som t.om slår min gamla farfars, så kan hon bland annat kurra som en duva, gnägga som en delfin, puttra som en kaffebryggare och rapa som en alkis. Den enda gång det är knäpptyst runt Selma är då man vet att något fuffens är i görningen. Dags att ana oråd.
När vi går och lägger oss om kvällarna föreställer jag mig att hennes susande är havets brus.
Det är sövande och något jag verkligen fäst mig vid.
Sen vaknar jag till av en högljudd snarkning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar