Snabba lösningar

Den här helgen har både jag och husse varit upptagna med jobb och annat samtidigt som jag åkte på förkylningen från helvetet och låg pall i soffan så fort jag kom hem så Selma har inte fått särskilt mycket av vår tid. Så är det ibland och vid sådana tillfällen eller när det kör ihop sig och jag inte har tid för någon längre tur med Selma så tar jag till en handfull "snabba lösningar" för att hon inte ska klättra på väggarna. Hellre göra lite än inget alls!

1. Rastning: När man ändå ska ut och rasta kan man ju se till att verkligen vara närvarande. För Selma ger kvalitet mycket mer än kvantitet. Har hon fått bara 10 min. med full fokus på att leta pinnar, att få söka efter sin mat (som jag passar på att sprida ut) och bli jagad runt några träd (ja, det ser kanske lite udda ut men hon tycker det är störtkul) så är hon nöjd och glad när vi kommer hem igen. Dessutom har hon lärt sig kissa och bajsa på kommando vilket är väldigt skönt!

2. Aktivering: 15 minuters aktivering sägs vara likvärdigt 1 timmes promenad, ja vad det gäller stimulans åtminstone. Det är så lätt att avvara en stund för aktivering inomhus och gömma mat, göra tricks mm. Motion behövs ju också såklart men det tar man igen sen.

3. Närhet: Att bara sätta sig en stund på golvet och klappa om varandra (jo Selma klappar lika mycket. Med tungan!) är otroligt avslappnande.

4. Lek: Är man förkyld och orkeslös eller har tidsbrist så är det ofta lekandet som känns svårt att få till. Och just Selma är dålig på att leka för sig själv såvida det inte handlar om att göra hyss. Men se ovanstående punkter. Orkar man inte kampa eller brottas just nu så är övrig stimulans med aktivering gott nog.

I tidigare inlägg har jag skrivit om "Klumpen" - en tjock rep-lian med stora knutar på som hänger i ett träd ett stenkast från vårt hus som Selma brottas med. Helt klart min bästa snabba lösning!

5. Att som regel aldrig lämna henne ensam mer än 4 timmar. Om tiden inte räcker till någon dag så är det bättre att leta hundvakt! Nu är det så sällan Selma faktiskt är själv att jag har tyckt att det varit bra att lämna henne någon timme då och då som träning. I andra fall har vi ju haft sån tur att både min mamma, bästa grannarna och inte minst Selmas dagmatte Jenny, som bor längre ner på samma gata, har kunnat hjälpa till på både kvällar och helger och hos Jenny trivs ju Selma som om det vore hennes andra hem!

Idag har Selma varit hemma några timmar då jag, på självaste vilodagen söndag, var tvungen att jobba. När jag kom hem och ändå skulle ut och rasta så kunde jag ju lika gärna ta med grannhunden Lovis även om hon hatar Selma (det är inte lätt att vara en liten pudel ihop med en bufflig staffe). Bra träning för båda tänkte jag!

Som avslutning fick Selma avreagera sig på klumpen och så fixade vi fika. Kaffe och kaka till mig och den finaste pinnen till henne!

Och nu förstår jag hur nyfikna ni måste vara. Är plåstret på min tumme månne en ny "gangsta-assocear"? Nej. Det är en följd av lek och dålig kroppskontroll hos både mig och min hund.