Nära

Eftersom Selma nästan alltid vill vara nära och sova nära (läs ovanpå) så tycker vi att det är skönt när hon självmant väljer att gå in i sin bur och vila eller, som hon gjort de senaste kvällarna, - talar om för mig att jag borde gå och lägga mig genom att hon själv går in i sovrummet och lägger sig i sin Bia-bädd.

Men först ska det bäddas och detta är inte Selmas starkaste bit. Efter mycket om och men har hon lyckats knöla ihop filten eller pläden till en stor boll på mitten och just som hon inser hur tokigt det blev nudå så tittar hon uppgivet mot oss.
- Selma, ska vi fixa? säger vi och så ser hon på medan vi gör om så att det är precis som innan hon började bädda. Tacksam lägger hon sig sedan och smaskar nöjt.

Men hu va mysigt det kan vara att ha henne i soffan. När hon lägger sin tass på oss innan hon somnar, liksom för att vara säker på att vi inte går nånstans.
Eller att lägga sig rakt ovanpå med bägge tassarna runt ens hals och våldspussa. Och det ska jag säga ärligt att 15 kg kärlek på magen är svårt att komma undan ifrån!