Jag sover helst ensam. Har liksom aldrig varit den som kan sova sked. Kan ligga där i sängen och känna hur mycket närhet som helst - på ett behörigt avstånd.
Det krävdes tydligen en staffe för att ändra på detta sk. behov av space för nu vet jag inget bättre än en klump som ålar sig upp i sängen och somnar nära. Och det ska nämnas att det snarkas dessutom!
Men så finns det ju även en baksida.
Som när man vaknar av att successivt blivit förpassad till sängkanten utan vare sig täcke och kudde. För om man lyckas lyfta huvudet trots stel nacke från denna mycket obekväma sovställning så kan man skåda en Selma som sussar gott och rofyllt med huvudet på kudden och täcket under armen som att hon äger sängen.
Hittade en skön hundserie med hög igenkänningsfaktor. Visade just den här för Selmas husse och vi var överens om att enda skillnaden är att Selma aldrig frågar först. Pang på bara, - You know you want to!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar