Människans bästa vän

Är bortrest i jobb några dagar och längtar hem till min Selma något alldeles oerhört. Särskilt nu när jag vet att hon inte mår så bra eftersom hon varit låg i humöret emellanåt den senaste tiden och det har märkts på henne att det är jobbigt med klådan, hältan och gud vet allt som varit på sistone (Läs tidigare inlägg).

Det må bara vara ett djur, kan tyckas. Men varenda hundägare kan nog skriva på att hunden är minst så mycket en familjemedlem och det är fantastiskt vilket starkt band man kan få till varandra. Det är ju inte undra på att man brukar kalla hunden för människans bästa vän!

Just när jag är hemifrån några dagar, eftersom jag reser i jobbet emellanåt, så är det vissa små saker och egenheter man kan sakna extra mycket. Saker som att bara hänga i soffan tillsammans och när hon kryper upp och smaskar 3 gånger (alltid 3) och grymtar lite nöjt innan hon suckar djupt. Denna ritual betyder att här var det skönt ligga. Nu blundar vi lite.
Det märkliga är att det bara behöver gå ca 2 sekunder tills hon snarkar.

Det är precis så det kommer att låta vid denna tid imorgonkväll. För då har jag inga andra planer än rejält soffhäng med min sköna böna!