Idag har Selma hängt med husse till SWB Stockholm på introduktionsdag för weight pull. Lite som att Selma fick leka med de stora grabbarna ett tag!
Jag blir så rasande stolt när Hampus berättar att Selma varit så duktig och till skillnad från övriga deltagare med majoritet av testosterondrypande muskelpaket (antar att det gäller såväl hundarna som deras ägare men hey, det kan vara fördomar) var hon lydnad representerad!
När jag såg bilder på weight pull första gången måste jag erkänna att jag i all min okunskap tyckte det såg ut som värsta djurplågeriet! Människor som hetsar sina hundar att dra tunga släp med betongblock liksom? Vem gör det frivilligt?
Jo, det visade sig att Selma tyckte det var riktigt latjo. Å andra sidan tycker hon att mycket, som jag inte förstår tjusningen med, är himla latjo...
Hundarna älskar att få arbeta fysiskt och får ökat självförtroende. Det var just när jag såg filmer från wp-tävlingar där hundarna efter att de klarat släpa, vad som såg ut som sisådär 1 ton, fullkomligt skuttade ur selen och såg så glada och stolta ut och inte minst hur bra ägarna tog hand om sina hundar eftersom det innebär noggrann uppvärmning och stretchning av alla muskler såväl som peppning och massor med beröm!
Jag är så glad för Selma och hennes husse som gör det här. Tror att hon kommer få chans att tömma hennes energi- och kraftdepåer och få utlopp för sån't som bara en pansarvagn av rang kan behöva!
Nu får jag försöka smeka bägge medhårs för att få hänga med och titta på när de tränar. Om inget annat så är jag ju fotografen i sammanhanget och detta måste dokumenteras!
Betraktelser och funderingar ur en mattes synvinkel
söndag 30 september 2012
lördag 29 september 2012
Det rätta tugget
Har äntligen skaffat ett nylonben till Selma. Hon är ju annars som en kvarn så som hon maler ben och vi vill inte att hon ska få i sig så mycket fett men vi vill ju att hon ska bita och gnaga mycket, särskilt för att tänja tänderna då hon har lite trångt i underkäken.
Har spanat efter ben i nylon ett tag men hittade först idag och Selma fick välja mellan härligt syntetisk vanilj- eller chokladsmak. Stolt fick hon bära det hela vägen hem och nu får jag väl bara vänja mig vid en svag doft av choklad här hemma. Värre har man ju varit med om. Vad sägs om oxlunga, slemmigt tuggad hudrulle eller vom? Tvi vale!
Har spanat efter ben i nylon ett tag men hittade först idag och Selma fick välja mellan härligt syntetisk vanilj- eller chokladsmak. Stolt fick hon bära det hela vägen hem och nu får jag väl bara vänja mig vid en svag doft av choklad här hemma. Värre har man ju varit med om. Vad sägs om oxlunga, slemmigt tuggad hudrulle eller vom? Tvi vale!
fredag 28 september 2012
Utomhusaktivering
Vi varierar promenader med aktivering. Vi har tränat koppelträning med Selma, dvs. att bara få henne att hänga med och gå fint. Med tanke på att hon från början inte ville gå alls och hade en period då hon envisades med att lägga sig på rygg knall fall var tionde meter så har utvecklingen gått storartat framåt!
På sistone har polletten trillat ned och hon är numera en dröm att ta längre promenader med. Ibland är det som att vi hamnar i varsitt mantra och bara går tysta tills jag glömmer att jag håller i ett koppel. I stan måste hon gå fint intill mig och hon är bra på att anpassa sig efter omgivningen.
Nu stannar hon självmant vid varje trottoarkant och väntar på ett Varsågod innan vi korsar en gata och hon är så lyhörd på sitt namn. Tack vare att vi tränat en hel del finger target så är det så lätt att styra henne dit man vill. Höger sida, vänster sida, sitta här, ligga där...
Utomhusaktivering hajar hon så klart bäst av allt. Vi kör agility i skogen, på lekplatser, över bänkar, murar och klippor. Vi hoppar på allt möjligt och det blir så mycket roligare att gå på upptäcksfärd till udda platser.
Idag hittade vi ett gammalt skjul nere vid Vinterviken där någon ställt ut en skön fåtölj att vila i mellan vedhuggandet. Selma gjorde sin variant av det, - strimlade en vedkloss och hoppade i fåtöljen. Sen var hon nöjd.
lördag 22 september 2012
tisdag 18 september 2012
Bilburen
Många hundar blir åksjuka av att åka bil. Lyckligtvis har det aldrig varit något problem för Selma. Tvärtom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







