Ler mycket

Selmas kennelnamn är Strålande staffar - Ler mycket, vilket oftast passar henne riktigt bra.

Sen finns det andra dagar...

En liten skitstövel

Selma haltar inte nåt särskilt men måste hålla baktassen torr och ren p.g.a det lilla såret som inte velat läka. Så nu har hon fått en riktig liten stövel i galon som håller snön borta.

Vi tog en promenad ner till vackra Vinterviken och stannade i hundrastgården där Selma fick busa med en schysst liten hårig nånting hane. Vi har fortfarande inte från SKK om grad på artros och bör ju ta det lugnt med vissa grejer som tvära inbromsningar, hopp mm. men vi lät henne få tömma energi och ha kul och så får vi lägga upp en bra balans för hur vi motionerar framöver tillsammans med fysiologen.

Människans bästa vän

Är bortrest i jobb några dagar och längtar hem till min Selma något alldeles oerhört. Särskilt nu när jag vet att hon inte mår så bra eftersom hon varit låg i humöret emellanåt den senaste tiden och det har märkts på henne att det är jobbigt med klådan, hältan och gud vet allt som varit på sistone (Läs tidigare inlägg).

Det må bara vara ett djur, kan tyckas. Men varenda hundägare kan nog skriva på att hunden är minst så mycket en familjemedlem och det är fantastiskt vilket starkt band man kan få till varandra. Det är ju inte undra på att man brukar kalla hunden för människans bästa vän!

Just när jag är hemifrån några dagar, eftersom jag reser i jobbet emellanåt, så är det vissa små saker och egenheter man kan sakna extra mycket. Saker som att bara hänga i soffan tillsammans och när hon kryper upp och smaskar 3 gånger (alltid 3) och grymtar lite nöjt innan hon suckar djupt. Denna ritual betyder att här var det skönt ligga. Nu blundar vi lite.
Det märkliga är att det bara behöver gå ca 2 sekunder tills hon snarkar.

Det är precis så det kommer att låta vid denna tid imorgonkväll. För då har jag inga andra planer än rejält soffhäng med min sköna böna!

Ett tråkigt besked

Nä, det här blir inte det mest lättsamma inlägget direkt. Vi har haft en tung vecka med en hel del att tänka igenom och ta ställning till.

I torsdags var vi på Södra Djursjukhuset för utvärdering av Selmas leder och efter röntgen visade plåtarna det otroligt tråkiga beskedet att Selma har artros med pålagringar på armbågarna och ev. en liten avvikelse på ena höften.

När man är inställd på mer träning och ett långt friskt liv tillsammans blir det svårt att ta in. Vi har ännu inte fått hemskickat svaren från SKK som visar vilken grad hon har men vi vet att oavsett vad så är nu fortsatta planer på agility och ev. Weight pull, som Hampus planerat, uteslutet.

Vi kommer nu att kontakta en fysiolog för att lägga upp en träningsplan för att stärka Selmas muskler och rehabilitering med simning. Jag har de senaste dagarna läst på all information jag kommit åt om artros och kan bara vänta och hoppas att svaren inte är den värsta graden. I så fall vet jag att med hjälp av medicinering och rätt sorts träning kan Selma säkert ändå få ett bra och smärtfritt liv under flera år framöver eftersom hon är så ung.

Just nu känns det som att alla problem hopar sig och kommer på en och samma gång. Som att detta inte vore nog så kommer vi ev. även behöva göra en utredning av Selmas klåda för att utröna vad för slags allergi det kan bero på, och är det dags att boka tid för tandslipning eftersom Selma har problem med en trång underkäke som inte velat rätta till sig och nu gjort att den ena undre hörntanden börjat göra märken i en av hörntänderna i övre käken.

Och så kan vi toppa det hela med en liten svullnad som gör att hon måste gå med lindad tass på promenader i en vecka framöver. Ja och så lite ögoninfektion på det så nu ska det droppas i bägge ögonen 2 ggr./dag också. Det är inte lätt att vara Selma just nu och oavsett hur det går så ska vi se till att allt blir så bra det kan.

I nöd och lust helt enkelt!

Ute på hal is

Vi värmer upp från en kall men skön promenad ute på isen vid Drevviken.
Det var full aktivitet med vindsurfare och skotrar ute som Selma tyckte var spännande. För att inte tala om skridskoåkarna som for förbi längs de plogade banorna ute på sjön.

Perfekt underhållning alltså när vi stannade för varm choklad och bullar medan Selma kröp in och värmde sig i filten mellan våra ben.

Det är skönt för Selma att komma ut och springa av sig och hon tycker det är extra roligt när både husse och matte är med så hon kan göra sin favorit "Jojon", dvs. kuta fram och tillbaka mellan oss.
Eftersom hon blivit lite trotsig med inkallningen på sistone så blir det ett bra tillfälle att träna på detta, dock med långlina på.

Kärt barn

Plutt
Fisen
Lill-skrutt
Bus
Gos
Gull
Muskelknutten
Pansargrisen
Den hjulbenta faran
Skithund
Knäppis
Bebis
Monstret
Semlan
Selma

Kärt barn har många namn...

1,5 år

Detta inlägg skriver jag för att längre fram i tiden förhoppningsvis kunna läsa detta igen och bli påmind om hur jobbigt det var och le åt att det gick över och att ut på andra sidan kom en fantastisk vuxen hund.

Jag talar om 1,5 årskrisen.
Hos vissa hundar går denna period kanske obemärkt förbi men icke med Selma. Vi är mitt i dess crescendo!

Nu är vi förstås fullt medvetna om att vi valde den envisaste valpen i kullen och Selma är känd för sin starka karaktär (som även kan kallas svag beroende på vad det gäller). Selmas uppfödare Martina förvarnade oss redan från början att vi skulle behöva jobba hårt med den här valpen och när jag berättade om Selmas första trotsperiod i somras fick jag klart för mig att det här inte var något i jämförelse med 1,5 års-trotset. Och nu är vi alltså där.

Selma kan vara så fullkomligt orubblig och gudarna ska veta att vi kan sätta hårt mot hårt med henne men det kan krävas ganska mycket för att hon ska reagera och ännu mer för att hon ska förstå var vi sätter gränsen. Det krävs både röst och ett rejält utbrott för att hon ska förstå innebörden i "Nåde dig om du gör om det där!" Hon är som en teflonpanna, det rinner bara av henne om man inte tar i så att hon blir rädd. På riktigt.

Nu kan det förstås ta emot att liksom knäcka sin hund psykiskt in public men nu gör vi det vi måste för att vara konsekventa.

Och för att inte riskera att bli stämd för djurmisshandel av nytillkomna läsare så bör väl nämnas att vårt ledarskap i övrigt handlar om positiv förstärkning. Och det gäller att inte vara långsint, nädå, efter en stund bryter vi den dåliga stämningen och Selma får vara med vilket hon firar storslaget med ett pusskalas så det skriker "Förlåååååt! Jag ska aldrig göra om det, jag looovar!" lång väg.

Men jävlar vilken bra träning detta kommer att vara inför ett framtida föräldrarskap! När min tonåring går över gränsen kommer jag per automatik lägga av ett avgrundsvrål, drämma tonåringen på rygg på golvet och banna med djup stämma och sedan bli utestängd från gemenskapen en stund.
Sen ska vi ha pusskalas!

Så kan detta inlägg avslutas som i filmens sluttext: Inga djur kom till skada under inspelningen