Som en gammal eka

Jag har tjärat vår hund från topp till tå. Luktar typ båthus och brygga om henne!

Både schampot och salvan från Prob innehåller just tjära. Selma fick en dusch för att stilla klådan och insmorda tassar som ska verka skyddande mot kyla och salt. Idag var det så kallt att Selma fick kramp i två tassar bara på en kort promenad!

Fr. om. idag börjar infasningen på nytt foder och jag vet att det kan ta tid innan vi märker skillnad men hoppas verkligen hon blir bättre och fri från klåda och allt fällande!

Forts. följer!

Slagga

Kallt och gnistrande sol och vore det inte för att jag är febrig och husse är långt åt hellskotta (Dubai) så skulle Selma fått dra ut i snön och röja loss idag. Imorse var det dock -18 när vi kom ut och det bet lika hårt i oss båda så nu verkar det som att förmiddagen är förpassad till soffan och inte göra så mycket mer än att slicka lite på en tass och slumra!

Ringa hem

Ibland vore det så bra om man kunde ringa hem och säga att man måste jobba över och att det vore supergulligt om Selma kunde förbereda middag tills jag kommer hem.

Klick!

När Selma bara var 10 veckor gammal fick hon följa med på en julplåtning på mitt jobb, tillika Selmas första modelljobb. Jag minns att hon just lärt sig sitta någorlunda fint och fokusera på min hand. Jag bad fotografen jobba på snabbt eftersom Selma under den här tiden hade en böjelse för att uträtta sina behov inomhus och var en vandrande flismaskin.

Men så blev jag så stolt över vår lilla plutt som tycktes haja stundens allvar och satte sig fint i bild och fotografen sa att det var en av de proffsigaste modeller han jobbat med faktiskt!

Några månader senare prydde Selma skyltfönster i både Sverige och Norge, tidningsuppslag och flyers. Efter det följde flera plåtningar för allt möjligt.

Och Selma som annars har svårt att sitta still poserar så vant så.

Modellarvodet är korv. Den bästa lönen tycker Selma och jag är bara glad så länge hon inte drar på sig ätstörningar och fastnar i droger som så många andra barnstjärnor med drivande föräldrar!

Best in show!

 

Här väntar vi inte på officiella utmärkelser inte. Närå, Selma är både Brains and beauty, Bib och Bis. Och Fiss och fyrstruket Ciss...
I lördags var hon vår egen lilla Champion!

Men det var inte sant och det var inte sant för däremellan kommer envishet, vägran och trots. För Selma tar ut svängarna om man inte sätter ned foten men samtidigt svänger det väldigt fort och då har man ju redan glömt vad hon gjorde som nånsin skulle kunna göra henne till nåt annat än Best in show!

Sköna söndag

Kallt som tusan, klar luft sådär så man lämnar rökmoln efter sig och snö som knarrar när man går. Vi tog en långpromenad genom skogen och stannade och tittade lääänge på en hackspett.

Selma är så nyfiken och kan verkligen betrakta saker en lång stund innan hon antingen tittar upp mot mig och stämmer av lite ifall det är något viktigt. Annars fnyser hon till och tultar vidare på sitt hjulbenta vis.

Söndagar har blivit lite som tradition att vi gör en Selma-dag och tar en långpromenad, eller en utflykt om vi inte tar bilen någonstans längre. Det viktigaste är att hon ska få lite mer motion, mer nos och få springa av sig rejält!

Eftersom jag själv tycker att det kan bli långtråkigt och oinspirerande att ta samma promenader varje dag så projicerar jag över det på Selma och menar att hon blir uttråkad om vi inte hittar på nya utflyktsmål ibland. Det blir liksom en extra utmaning på vintern eftersom man av naturliga själ vistas mer ute om sommaren med ljusare dagar och mer energi att hitta på grejer.

Idag blev det bara en längre skogstur hemomkring men ändå. Det hjälper mot söndagsångesten. Sköna söndag!

Som en boll

Det börjar bli tradition att stanna till och sparka boll en stund när jag hämtat Selma på väg hem från jobbet. Spelar ingen roll att det är så mörkt ute så vi knappt ser något. Jag sparkar och Selma springer i vanlig ordning iväg med bollen och fintar mig när jag ska fånga henne, men det är mer som en del av själva leken. Så fort jag säger "Loss" så stannar hon och släpper.

Just det momentet är hon så bra på. Vi kan alltid ta mat, ben och leksaker från henne utan en min och hon släpper alltid när man säger till. Men så har vi ju också övat mycket på detta sedan första dagen.
Att ta grejer från henne och sen ge tillbaka. Likaså att avbryta mitt i leken och fortsätta igen när hon är lugn. På så vid ser hon inte dessa kommandon som något negativt, utan mer som en kort paus.

Nu ska vi bara öva mer på själva apporteringen. Att hämta är ju inga problem, men vart hon lämnar är det lite si och så med!