Så 2012

Dags att summera året som gått. Ett år med mycket första gången med det mesta för Selma. Första våren och sommaren tex. Glömmer aldrig när hon såg sin första humla eller när hon fick bada för första gången i havet, fick flänga med på tågresor från norr till söder, testat att äta allt från Ipren och renbajs (det förstnämnda innebar ett kort besök hos veterinären), gått i skolan, blivit stor och fått sin första mens!

Så här kommer en resumé. En slags Selmas nyårskarameller helt enkelt!

2012

Vinter
Ja året började ju som bekant med trauma efter nyårsnattens fyrverkerier men i övrigt var vintermånaderna och den första snönen rolig upplevelse. Selma hade inga problem med att bli påklädd och som en liten plog fräste hon runt i snön så vi slapp skotta.

 

         

 

Vår

När den värsta snön smält undan kunde man missta mig och Selma för ett av de gamla pensionärsparen på bänkarna i vårsolen. Vi tog liksom varje chans till passivitetsträning och jisses vad många klippor och bänkar vi suttit på, vi har faktiskt på riktigt bevittnat hur isen långsamt smälte och det blev vår! Och med våren kom värmen, grönskan och diverse flygfän. Allt som surrade tittade hon på med stora ögon. En dag såg jag henne långsamt krypa efter en rad med myror. Först betraktade hon dem, sen tog hon ett skutt och anföll dem genom att boxa ner dem med nosen mot asfalten. Mördarhund med all rätt...

Sen fick gräs och pinnar se upp för Selma tuggade i sig det mesta.

 

Sommar

Vi hoppade dagligen på varenda klippa hemomkring och började ta längre skogspromenader. Till en början med löplina på för att träna inkallning där jag vågat sportade den tyska turistlooken med magväska fylld med lockelser så att inkallningen verkligen skulle sitta innan jag successivt vågade släppa henne lös. Vi bor ju inte på landet och det är inte särskilt långt till närmsta väg eller ev. möten med annat gott folk.

Selma och kompisen Boel drog med hussarna semester till landet och fick rusa av sig på fler kvadratmeter än Svandammsparken har att erbjuda.

 

 

Under min semester blev Selma stammis hos SJ med alla tågresor fån norr till söder eftersom bilen kvaddats. En tur till Rasspecialen i Gränna för ett kärt återseende av Selmas uppfödare Martina och flera andra hundar från kenneln med deras fina ägare följt av en tur ner till Mammas lantställe i Skåne där Selma fick smaka på havet för första gången. Eftersom hon tidigare visat föga intresse för att hoppa i vatten så förväntade jag mig mest att hon skulle doppa tassarna men när jag kastat en pinne ut i vattnet glömde hon detta tillfälligt och ett tu tre var Selma i med både hull och hår!

 

 

 

 

Efter att Selma blivit dryga halvåret gammal kunde vi ju äntligen börja ge oss ut på längre promenader. Inte minst inför min fjällvandring då jag inte tvekade att ta med min pansargris!
Nattåget upp gick över all förväntan och i flera dagar fick Selma härja i storslagen natur, smaka både renskav och renbajs och dricka vatten ur fjällbäckar. Det var fantastiskt!
Det var även här hon kom att tituleras Pansargrisen eller Den hjulbenta faran då hon i vanlig stil inte skydde några medel för att ta sig förbi och fram. När vi alla gick på led längs smala stigar nerför ett fjäll fick siste man ropa till de andra längre fram i ledet att se upp när Pansargisen dundrade ner. Folk kastade sig åt höger och vänster för att inte bli fällda. Har Selma väl fått upp farten ångar hon mest bara på!

 

Höst
Eftersom Selma älskar att hoppa, klättra och självmant tar sig för att känna på olika underlag som kräver balans och teknik samt att vi redan hunnit en bra bit i följe och riktningar så kändes det klart som korvspad att testa agility. Men inför första kurstillfället råkade hon få en sträckning och haltade rejält så det blev ordinerad vila. Men trots att vi bara kunde gå 2 av 4 ggr. p kursen så kom vi en bra bit på väg tack vare hemmaträning. Men Selma har nåt vajsing med vänstra bakbenet som gör att hon haltat till och från under vintern så vi kommer att boka tid för en undersökning nu i januari innan jag vågar fortsätta med agility och Husse som haft planer på att träna Weight pull.

 

Vid andra löpet brädade Selma mig om vem som kunde ha värst pms. Trött och sur var hon och en tid senare blev hon skendräktig och om hon inte varit förtjust i skor tidigare så blev hon det ännu mer nu. Våra skor hamnade plötsligt på oväntade ställen och även fast Selma kommit ur själva bitperioden sedan länge så har hon en (av alla) fix idé att släpa upp skor i soffan när vi inte är hemma. Ju fler desto bättre tydligen. Det verkar vara en slags markering från hennes sida och eftersom hon inte biter i dem utan bara bär iväg med skorna så är detta ingenting vi lagt någon större fundering över. Och hon visar inga tecken på att må dåligt av att vara ensam hemma några timmar då och då.

 

 

 

Vinter

Och så blev det vinter igen och Selma blev överraskad och glad att se snö igen även om blåst och kyla inte ligger på hennes 10 i topp. Det bästa med vintern är att spåra, kasta snöbollar och äta upp dem, att härja i pulkabacken och kasta sig över oss när vi gör änglar i snön!

Som för de flesta av oss innebär ett nytt år nya tag och nya löften som ska infrias.

Nu ligger mer träning på agendan och kanske även utställning men säg det inte till någon.

 Hej 2013, va kul vi ska ha!

 

 

Gratis är gott!

Det är inte klokt vad mycket pengar man kan lägga på en hund. Och det gör man ju så gärna eftersom det är så roligt med leksaker. Men som jag skrivit om i tidigare inlägg så är det inte många grejer som håller särskilt länge mot dessa starka käftar! Och så är det ju precis som med barn att det är roligare att leka med mammas och pappas saker än med dyra leksaker. Hemlagat är bäst!

Så här ser det ut hemma hos oss. Selma har en egen korg med sina käraste ägodelar. Här samsas tomma hushållsrullar med kartongbitar, en gammal sjal, en bit av ett cykeldäck och en vante fylld med tidningspapper och ibland en oxlunga.

Är man påhittig kan det mesta bli något att leka med. Ett tomt mjölkpaket kan man fylla med matbitar, ett ben kan paketeras i en tidning, en tygbit kan man slå knutar på och kampa med, en petflaska skramlar dödsskönt med några godbitar i.

Utomhus är ju naturen en gratis skattgömma full av pinnar, kottar och kanske en kalaskul gren? Om jag plockar upp något och tittar nyfiket på det så kommer Selma garanterat att titta ännu mer nyfiket på vad jag har i min hand. Om hon får den så behandlar hon den som vore det den mest fantastiska sak även om det bara är en simpel barkbit!
Är det kramsnö på vintern så kastar vi snöbollar eller att gör snöänglar ihop och det gör inget att mina blir finare än hennes!

Vissa "riktiga" köpeleksaker plockar vi undan efter lek tillsammans så att de får större värde när vi bjuder in till lek igen. Då ser man på Selma att hon blir extra glad att få leka med den där speciella grejen igen.

Men fram för kreativiteten. Det kostar så lite och är ju så kul!

 

Hundarnas ö

Högljudda snarkningar från en liten Selma nu som varit ute på Hundarnas ö vid Drottningholm och rusat av sig rejält idag.

Det fina med detta ställe är just att hundarna får vara lösa på två öar omgärdade av vatten. Vi kollade in vilka hundar som var där innan vi lät Selma springa lös och lyckan går inte att beskriva!

Selma väljer alltid ut en hund i taget som hon vill bli kompis med och hon är alltid mer försiktig i grupp om flera hundar.
Det roliga är också vilken otrolig fart hon kan komma upp i. Inte oväntat hade hon riktigt kul med en whippet som nästan såg sin överman i Selma när de fick fart tillsammans. Selma var också den enda av alla hundar som hälsade lika mycket på tvåbenta som fyrbenta.

Det känns fint att se Selma tillsammans med andra hundar och hur de själva umgås utan inverkan av koppel och hussar och mattar som lägger sig i.
Vi har alltid varit noga med att Selma inte ska hälsa på varenda hund man möter under koppelpromenader och hon har bara en mindre utvald grupp hundar som hon får umgås med till vardags.
Därför känns det skönt att se och veta hur hon är i större grupper och att hon har så tydligt kroppsspråk.

Mat-ematik

Husse har skaffat en rackarns bra labyrint som matskål till hundar som likt Selma har en glupsk aptit och liksom kastar i sig maten snarare än äter den.

Den varvas med den gamla bollen vi haft länge med hål i där maten trillar ur när hunden rullar och buffar på den. Selma har fått upp en bra snits med bollen men det har tagit lite längre tid med labyrinten som hon till en början höll på att sträcka tungmuskeln i för att slicka upp maten snarare än att putta och lirka ut dem ur spåren.

Alla sätt är förstås bra utom de dåliga och inte minst är det bra järngympa!

Klåda och kalk

Den senaste tiden har Selma fått klåda, börjat fälla och dricker mer vatten än vanligt.

Och pga. allt kliande ser hon nästan ut att ha skabb med kala fläckar här och var!

Det första man tänker på är allergi. Jag har läst och undersökt det mesta faktiskt och hörde mig även för med Selmas uppfödare som gav oss några tips om foder.

Eftersom vi har förmånen att bo nära Hälsofoderbutiken som specialiserar sig på ett smalt utvalt sortiment av enbart foder utan spannmål, onödiga färgämnen, konserveringsmedel och produkter med hög kvalitet samt att jag hört gott om deras kunskap om foder i synnerhet där jag inte litar på veterinärer i allmänhet så sagt och gjort, vi åkte dit på kostrådgivning och fick istället rådet att faktiskt vänta några veckor innan vi byter foder och testa att ge henne extra tillskott av kalk som tydligen ska verka positivt mot hormoner i obalans, rubbat immunförsvar mm. som kan ge de symptom som Selma visar i hennes ålder, räknat på hennes senaste löp.

Eftersom det inte skadar så ger vi alltså henne nu en kur med kalk medan vi beslutar om vilket foder vi ev. väljer att byta till. Om hon nu skulle bli bättre av lite kalk så vet vi åtminstone att hon inte är allergisk mot innehållet i det foder hon får idag och att det kanske är just hormonerna som spelar ett spratt!

En sängfisare

Äntligen helg.
Efter morgonpromenaden återgick vi till framstupa viloläge. Selma har ju förstås sin egen version och när jag vaknade igen tre timmar senare (skulle ju bara blunda lite) låg vi tydligen skavfötters i sängen.

Sådan matte sådan hund och vi som aldrig skulle ha hunden i sängen över huvudtaget. Så kan det gå.

Nyår

Och så blev det dags igen.

För det eviga skjutandet och därmed en nästan evigt halvt förstoppad hund att tampas med eftersom hon rusar mot dörren så fort det smäller till när vi är ute. Och det gör det ju nästan hela tiden varje kväll. Och så har det varit här i vårt område i flera veckor nu. Vi snackar alltså inte om något regelrätt nyårssmällande av raketer.

Helt ärligt, klingar det inte lite märkligt att det blivit tradition att folk får leka pyrotekniker på den kväll på året då 99% av befolkningen är onyktra?

Selmas skotträdsla kom, för oss ganska oväntat eftersom hon var en så kavat och orädd liten krabat, just på nyårsafton förra året. Hon hade verkat helt oberörd fram till på eftermiddagen när jag tog ut henne medan jag tänkte att det fortfarande var lugnt. Trodde jag ja eftersom vi knappt hunnit utanför porten innan en stor raket i allsköns färgprakt smällde högt ovanför hustaket. Selma fick en chock och där stod jag och behöll lugnet, försökte göra allt rätt i situationen och gäspade innan jag sakta gick tillbaka mot dörren där Selma redan klängde som ett x för att bli insläppt.

Resten av kvällen vara hon nästan apatisk men sakta har det blivit bättre genom fyrverkerier vid Valborg och diverse åskväder under året som gått.

I år har vi påbörjat skotträning med Iréne på Hundläroverket men valde ändå att packa väskorna och dra ut på landet. Och vi hade det riktigt skönt faktiskt i en stuga ut mot Vätö, fullt med värmeljus, utan vatten och med dresscode: Raggsockor och tjocktröja. På tolvslaget skålade vi i skumpa medan en mycket nöjd Selma hade fullt upp med korv och ben!

Raketer är fantastiskt att se på, visst. Men om man tänker på hur många skador och dödsfall det orsakar varje år, hur mycket tungmetaller som påverkar miljön, hur dementa inte förstår vad som händer, krigsskadade upplever trauman, hur vilda djur blir vettskrämda och springer ut på vägar och även orsakar bilolyckor, hur boskapsdjur sliter sig ur hagar och hur tama djur mår så dåligt som jag ser att Selma gör, - då känns det inte försvarbart.

Jag röstar för lagligt anordnade fyrverkerier av utbildade pyrotekniker dit folk kan uppleva fyrverkerier tillsammans i städer och tätorter så långt från skog och djur som möjligt. Så att de som inte njuter lika mycket har en möjlighet att slippa. Så att det inte smäller varje kväll i flera veckor före och efter själva nyårafton. Så att Selma äntligen kan få bajsa ifred!