Och så blev det dags igen.
För det eviga skjutandet och därmed en nästan evigt halvt förstoppad hund att tampas med eftersom hon rusar mot dörren så fort det smäller till när vi är ute. Och det gör det ju nästan hela tiden varje kväll. Och så har det varit här i vårt område i flera veckor nu. Vi snackar alltså inte om något regelrätt nyårssmällande av raketer.
Helt ärligt, klingar det inte lite märkligt att det blivit tradition att folk får leka pyrotekniker på den kväll på året då 99% av befolkningen är onyktra?
Selmas skotträdsla kom, för oss ganska oväntat eftersom hon var en så kavat och orädd liten krabat, just på nyårsafton förra året. Hon hade verkat helt oberörd fram till på eftermiddagen när jag tog ut henne medan jag tänkte att det fortfarande var lugnt. Trodde jag ja eftersom vi knappt hunnit utanför porten innan en stor raket i allsköns färgprakt smällde högt ovanför hustaket. Selma fick en chock och där stod jag och behöll lugnet, försökte göra allt rätt i situationen och gäspade innan jag sakta gick tillbaka mot dörren där Selma redan klängde som ett x för att bli insläppt.
Resten av kvällen vara hon nästan apatisk men sakta har det blivit bättre genom fyrverkerier vid Valborg och diverse åskväder under året som gått.
I år har vi påbörjat skotträning med Iréne på Hundläroverket men valde ändå att packa väskorna och dra ut på landet. Och vi hade det riktigt skönt faktiskt i en stuga ut mot Vätö, fullt med värmeljus, utan vatten och med dresscode: Raggsockor och tjocktröja. På tolvslaget skålade vi i skumpa medan en mycket nöjd Selma hade fullt upp med korv och ben!
Raketer är fantastiskt att se på, visst. Men om man tänker på hur många skador och dödsfall det orsakar varje år, hur mycket tungmetaller som påverkar miljön, hur dementa inte förstår vad som händer, krigsskadade upplever trauman, hur vilda djur blir vettskrämda och springer ut på vägar och även orsakar bilolyckor, hur boskapsdjur sliter sig ur hagar och hur tama djur mår så dåligt som jag ser att Selma gör, - då känns det inte försvarbart.
Jag röstar för lagligt anordnade fyrverkerier av utbildade pyrotekniker dit folk kan uppleva fyrverkerier tillsammans i städer och tätorter så långt från skog och djur som möjligt. Så att de som inte njuter lika mycket har en möjlighet att slippa. Så att det inte smäller varje kväll i flera veckor före och efter själva nyårafton. Så att Selma äntligen kan få bajsa ifred!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar